TUTA OCH KÖR.

Väldigt mycket frånvaro här denna vecka. Finns inte så mycket mer att säga än att dagarna har varit fullbokade med saker att göra och energin + ork till att ens ta sig an bloggen har legat lite åt sidan. Så kan det bli ibland men det betyder ju självklart att jag ska ta igen dessa dagar lite snabbt nu i skrivande stund så alla dagar hängs med i ett.

Måndag & Tisdag:

En sjukt varm dag och jag var ledig efter en hel jobbhelg. Njöt ute i solen, läste bok och fixade lite hemma. En väldigt slö dag som verkligen behövdes efter den intensiva helgen som var.. På eftermiddagen så hörde Saga av sig efter att jag hade tidigare under dagen försökt att nå henne. Vi bestämde att jag skulle göra henne sällskap på sjukhuset den kvällen och även vara lite sovsällskap. Det var så mysigt att få träffa henne igen, tiden har gått alldeles för fort sen sist vi sågs! Vi tog lite småpromenader med hennes hund på de små områdena som går att vara på utanför hospice. Kan dessutom tala om att det inte alls är lätt att köra rullstol inte, haha. Stackars Saga som fick dras med mitt körande hit & dit.. Nog att jag har dåligt lokalsinne men att hitta i korridorer verkade tydligen inte heller vara min starkaste sida.. ;-) ..vi hade annars en väldigt lugn kväll. Bloggudinnan aka Saga satt och bloggade medans jag kollade film och gosade med Rocky. Uppskattad stund!

På tisdagen for vi iväg hela familjen och lilla Ebba (som tillhör våra familjekompisars familj), aka låtsas lillasyster, till skoklosters slott. Mamma och pappa ville gå rundvandringen i det gamla slottet vilket var väldigt intressant.. men helt ärligt väldigt långdraget. Guiden var inte alls så bra som jag tycker att en guide borde vara, haha. Men det var mysigt att åka och göra något tillsammans iallafall. Vi åkte sedan och badade en bit bort för att passa på i sommarvärmen!

Onsdag: Jobb jobb jobb jobb

Torsdag:

Denna dag kommer jag för alltid att minnas. För nu har denna tjej äntligen skaffat KÖRKORT. Wow vilken galen känsla som knappt kan beskrivas i ord. Jag både skakade, skrattade och ville gråta när körledaren sa att körningen var helt klart godkänd. Det är en sån himla lättnad när saker man kämpat för så länge ÄNTLIGEN går i uppfyllelse. All denna tid, press och stenhård träning ledde tillslut till det efterlängtade körkortet och OJ vad glad jag är. Hade aldrig klarat detta utan mina föräldrar som pushat mig in i det sista.. alla dessa gånger som jag faktiskt gett upp på men som jag tack vare dom ändå har tagit mig upp ifrån. Kommer ni ihåg för ungefär 2 veckor sedan.. mitt ledsna inlägg om uppkörningen som inte blev godkänd. Jag var så förtvivlad och så ledsen.. tänk att två veckor efteråt så fixade jag det UTAN PROBLEM. Wow, jag är så stolt över mig själv. Extremt stolt. Nog med att jag är en ångestladdad person med GAD & med allt vad det innebär, så stod jag emot alla dessa ångestattacker. Jag fixade det. Alltså WOW är bara förnamnet.

Fri.

Gillar

Kommentarer