kanske är det tack vare henne?

Kvällen som tillhörde gårdagen var oslagbart mysig. Efter medicinen som Lussie måste vi två ggr om dagen så somnade hon i mitt knä i soffan. Hon drömde och benen sprang medans hon rykte i kroppen för att falla in i djupsömn. Jag ville inte lyfta en centimeter av min kropp ifall hon skulle vakna istället satt jag och önskade att tiden skulle stanna. För om man fick önska att tiden skulle stanna i en timme så är det just den kvällen, den stunden igår som jag hade valt.

Efter att jag såg sista avsnittet av skam med en sovande Lussie i knät så gick vi båda två till sängen tillslut. Vi har börjat få en vana hon och jag, hon sitter på golvet och väntar tills jag har tagit bort alla kuddar från sängen och bäddat upp för läggdags. Sedan hoppar hon upp och från att annars ha legat vid mina ben så la hon sig uppe på huvudkudden bredvid mig igårkväll. Tror jag somnade medans jag höll om hennes tass och lyssnade på hennes snarkningar.

Att en liten individ med grå krullig päls kan få hela mig att smälta och få mig att känna ett lugn. Jag har ju faktiskt inte fått andningsproblem eller hjärtklappning de senaste dagarna, kanske är det tack vare henne?

Gillar

Kommentarer