En framsida.. å så en baksida

"Årets säsong av grov självhat har precis börjat. Bikinis som aldrig vågas bäras, stränder som aldrig vågas besökas, shorts som aldrig vågas köpas. Lår som ska döljas. Mage som ska svältas. "Sommarkoppen 2018", som sällan blev som den var tänk till att bli. Ångest.

ÄSCH. Vet ni. Denna sommar är till för självisk kärlek. Denna sommar är till för att lära sig om så mycket kring sin kropp. Att våga vilja uppskatta och att våga vilja älska. Ge magen glass när den kurrar. Låt låren få ta plats för att synas. Låt bristningarna få känna sol och bli vita i kontrast till din solkyssta rumpa. Bara låt kroppen få vara KROPP och låt dig känna stolthet över just DIN. TILLÅT dig att få andas in och andas ut. Att få älska, gilla och uppskatta. Det är okej att ibland inte känna sig okej. Men lika okej är det att faktiskt förälska sig i något som annars inte får känna kärlek. Låt din kropp bli din egen sommarflört. Och påminn er själva att ni är skyldiga till att ge den glass MINST en gång om dagen tillsammans med en kram runt magen❤"

------------------------------------------------------------------------

Instagrampost från förra veckan:

Jag har tänkt på det här. Tänkt på sättet vi beter oss på när det gäller sommar, kroppar och bikinis. Speciellt hur vi, som ständigt kretsar runt på sociala medier med en del läsare, beter oss. Hur vi får er till att måla upp en bild av oss. För på något sätt så gör vi alla det. Oavsett mängden följare, läsare eller tittare. Det finns alltid en som skapar förutfattade meningar, jämförelser och som i sin tur är väldigt duktig på att sedan kritisera.. och inte minst kritisera sig själv.

Jag vill måla upp en bild av självkänsla och självförtroende. Att vi alla är värda allt, och att vi alla klarar allt. Det får mig att framstå som en stark tjej med styrka likt en betongvägg. Det får andra att dels inspireras men om inte annat så skapas också kritiska tankar, ångest och trots allt ändå en hel del negativitet. Jag förstår verkligen det. Jag själv är också en av alla. Så ibland kanske det bara är så jäkla viktigt att bara berätta att alla dagar mår inte jag heller bra i min kropp. Jag drar in magen, klämmer till fett och önskar en och en annan viktminskning ibland.. eftersom jag också är människa, tonåring, tjej och bara kort och gott mänsklig. Jag vill inte vara en dubbelmoral för mina annars, väldigt kloka, värderingar. Samtidigt som jag egentligen tror på att bara vi inte känner oss ensamma så gör det oss starkare. Att veta att hon med det perfekta flödet, hon som verkar älska sig själv och allting runt om henne också har dåliga dagar. Hon käkar också godis hela helgen med ångest dagen efter. Hon står också i duschen på gymmet och blir besviken på låren som inte tycktes bli så likt idealet idag heller. - Jag tror vi inspireras av den baksidan också. För någonstans där inne så känner vi oss mindre ensamma bland sådant som ständigt tär på oss.

Ibland kan det vara så enkelt att säga men så svårt att utföra. Att äta glass borde inte vara några konstigheter men ibland känns det jobbigt ändå. Då gäller det bara att komma ihåg de faktum att vi alla äter glass. Vi alla måste kunna få unna oss, njuta och bara känna oss levande. Det är okej att ibland inte känna sig helt okej. Det är också viktigt att veta.

Gillar

Kommentarer