IBS-MAGE ELLER GRAVID?

Min kropp är något som just nu sätter spöklika spår i min stress kring att ständigt göra rätt och inte fel. Såhär såg den ut igår kväll till exempel. Bild nummer 2 skulle kunna förknippas med en graviditet i dess första månad. Så uppsvullen blir den var och varannan dag, hela tiden.

Oavsett om jag vill eller inte så tär det på psyket att känna sig uppsvullen och det slog mig först igår att hetsen kring min träning och kost har mycket legat på att min mage alltid har varit som en jäst bulldeg. & varje dag blåser den upp sig så att huden blir helt spänd och hård. Jag känner mig då som en uppblåst ballong och samtidigt som något misslyckat eftersom att mina mål alltid krossas lite varje kväll som jag står i duschen och ser hur utspänd min mage är. Den som jag tränar var och varannan dag. Inte bara den, utan hela kroppen, men pga av min IBS så spelar inte magmusklerna någon vidare roll. Om jag äter så spänns den ut och skärpet runt midjan måste alltid lösas upp och jeansknappen måste alltid låssas. Det är rutin efter både frukost, lunch och middag. Att gå med jeans en hel dag är tortyr för min mage, den spänns åt inåt pga av åtsittande jeans när den egentligen behöver spännas utåt i och med tarmarnas sjukdomstillstånd. Jag får därav ont i den i princip varje dag då den inte får sitt behövliga utrymme eftersom jag vill kunna bära jeans i skolan och inte mjukisbyxor. Det är däremot något jag alltid har på mig hemma.

Ibland får jag knappt på mig byxor.

Jag har alltid stått upp för allas lika värde oavsett utseende och kropp. Alltid pushat till att älska sin kropp just för hur den är, i just den form och storlek den har eftersom ingenting är varken rätt eller fel. Det är något jag alltid står fast vid och något jag inte vill rubba i och med detta öppna inlägg men alla har mål i livet och mitt är att kunna få leva så sunt som möjligt. Att må bra i kroppen och där av måste allting fungera.

Att ha IBS ihop med att vilja kunna bygga muskler och hålla på med bodybuilding är något som inte riktigt går ihop för mig just nu. Det är därför det tär och trycker på psyket då magen hindrar och bygger murar framför motivationen till att känna sig bra och duktig. När man har ett sånt intresse i träning och att ha en kropp som verkligen mår bra så gör det mig både ledsen och frustrerad när jag hela tiden, sedan liten ålder, alltid haft en mage som vägrar må bra hur mycket jag än försöker att ta hand om den.

Det blir en hets kring vad jag ska stoppa i mig och varje dag blir det ena värre än det andra. Jag måste ringa en dietist I think? Har haft kontakt med en sån tidigare i och med utredningen kring gluten och mjölk. Skulle behövas ett ytterligare besök igen tror jag.

Jag står inte ut.

Åt pannkakor nyss, ni kan ju gissa på hur magen känns och ser ut. puss hej från en trött tjej



Gillar

Kommentarer