LIVSKRIS?

"I always thought I would sink, so I never swam. I never went boatin', don't get how they are floatin'.
And sometimes I get so scared of what I can't understand."

Ibland vet jag inte varför jag aldrig vågar kasta mig ut mot något läskigt men helt ofarligt. Varför jag drömmer och längtar så mycket till något som jag hindrar mig själv till att våga exakt varje gång tankarna kommer lite för nära. "Tänk om" blir snabbt och enkelt "nej". Jag vet inte vart hindret är eller vart det sitter men jag vet att jag är en hejare på att överanalysera. Om man kunde anse sig vara expert i det ämnet så skulle jag vara världsmästare. Det känns däremot väldigt tråkigt att anse sig själv vara expert i överanalysering när jag istället skulle vilja bli proffs i dans eller expert på musik.. just nu är jag världsmästare i något som hindrar mig till viljan och längtan. Känns inte riktigt som något jag vill ställa mig och vara stolt över med andra ord.

Det är som att jag väntar på att något ska hända. Som att jag försöker övertyga mig själv att någon annan kommer att servera min längtan som blivit omgjord till en slags verklighet. Som att jag en dag ska på något sätt få allt serverat framför mig så att jag slipper överanalysera. Jag önskar bara att jag många gånger skulle kunna påminna mig själv, lika självsäkert som vilket annat, att en vilja, en dröm och en längtan kommer inte serverat på ett silverfat. Det finns inget framtida, förutbestämt liv som kommer komma serverat till mig. Det är jag som behöver kasta mig ut i vattnet och simma även fast jag tror att jag kommer att sjunka. Tillslut lär mig sig att simma och då sjunker man inte. Tillslut lär man sig att cykla, då ramlar man inte. - Varför är metaforer så enkelt att få ihop kring livet när man sedan i praktiken har så otroligt svårt att utföra just det som känns så enkelt på kvällen när tankarna skrivs ner på blanka, tomma rader.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med, varför jag inte bara kastar mig ut. Vågar ta risker, våga att tänka på viljan och att sedan våga försöka göra längtan till verklighet. Jag vet inte riktigt vad jag går och väntar på. Det är ju upp till mig. Hallå Moa vakna. Livskris?

Gillar

Kommentarer