2016 - 2017 - nytt kapitel?

Om ett dygn ungefär så är detta år slut. 2016 lämnar och 2017 startar. För vissa börjas allting om på noll igen. Vänder blad, startar nytt kapitel på ny rad men nya meningar. För vissa kanske detta innebär att allt som har hänt detta år lämnas åt sidan och kvar blir bara de där underbara minnena från sommaren, från årets fester eller från den där fantastiska födelsedagen. För vissa innebär 2017 att vi här med vinkar hejdå och tar ett extra steg framåt. Men för vissa rullar allt på ändå, precis som vanligt, precis som det alltid har gjort. 1 januari är inte mer speciell än en vanlig torsdag en kall decemberdag kl. 16.45. - och jag vet inte hur jag ska sätta ord på mina känslor och tankar.

Jag ska vara ärlig. Jag ska börja med att rent ut sagt bara spy ut ett hat som har grott inom mig från den 1 januari 2016. Detta år har varit kasst. Detta år har varit skit. Detta år har varit omtumlande, skitjobbigt och fruktansvärt. Det har förstört mig. Det har fått mig att gråta varje kväll. Fått mig uppleva obehagliga situationer allt för ofta. Fått mig att lida. Lida mig igenom varje dag med en känsla som är obeskrivlig. Det låter så extremt. Det låter så överdrivet. - jag lovar. Jag överdriver ingenting.

Men detta år har också lett mig framåt. Jag har klarat saker jag inte trodde att jag skulle klara. Jag har fått mer hjälp än jag trodde att jag skulle få. Jag har fått otroligt fina vänner, något jag absolut inte trodde skulle hända. Jag har klarat första terminen på gymnasiet. - Listan kanske inte kan göras superlång men det finns de få saker som på ett eller annat sätt har givit mig lite vägledning. En medvind framåt trots alla motvindar bakåt. & självklart är det viktigt att inte glömma dessa saker som faktiskt har betytt något. För det är så viktigt att komma ihåg. Det är så viktigt att inte bli "blind".

Men jag kan inte låtsas som ingenting och säga att mitt 2016 har varit bra. För det har det inte, oavsett hur många gånger jag sa vid tolvslaget mellan år 2015 och 2016 att "detta år ska bli mitt år". Det blev inte det. Det blev inte alls så som jag hade tänkt. Det blev tyvärr inte alls så underbart, härligt och fantastiskt som min tillgjorda bild av 2016 såg ut. & så är det väl, så är det väl för de allra flesta. Man lovar att man ska börja gymma mera men så sitter man där vid tolvslaget igen ett år senare och har samma nyårslöfte igen för att förra blev det inte något av. Det är normalt.

Man kan såklart se det på olika sätt. Detta år har ju sänkt mig och fått mig att inte må så bra som jag önskade men åt en annan vinkel så har detta såklart givit med sig en hel del styrka, kraft och erfarenheter. Ja det har varit dåligt i långa perioder. Jag har fått stått ut med en hel del jobbiga situationer men i o med det så har det ju också givit mig en extra styrka även fast jag har känt mig mer svag än någonsin. För på något vis så gör ju denna situation som jag lever i idag, det gör ju mig starkare som människa varje dag. För jag tar mig alltid igenom varje dag, trots att jag kämpar mig ur alla dagar med all kraft som finns inom mig. Trots det så gör ju detta att styrkan till att en dag kunna bekämpa allt kommer närmre. Även fast jag många dagar inte alls tror på detta så vet jag ju någonstans om det, långt där inom mig att eftersom jag klarade denna dag så kommer jag att klara en dag till. Tillslut kommer den där dagen komma då jag mår bättre än jag tidigare gjorde och jag kommer vara fylld med erfarenheter som kommer hjälpa mig igenom hela livet. - trots att detta år har psykiskt dödat mig.

Kort sammanfattning på 2016:

Januari, februari, mars, april, maj, juni - Gick sista terminen i 9:an. Gick igenom dagar av extrem ångest och stress. Pratade med en kurator en gång i veckan på skolan. Besvär med smärtor kring muskler vid revbenen och hjärtklappningar vilket var lika med att åka in och ut från närakuten. Hade massvis med möten med mina föräldrar, mentorer och kurator. Fick tillslut anpassad studiegång för att klara att ta mig igenom det allra sista som var kvar på hela grundskolan. - JAG GICK ÄNTLIGEN UT NIAN.

Juni,juli,augusti - sommarlov = sommarjobb. Sommarjobbet var det absolut sista jag behövde, något som jag verkligen inte skulle ha gjort. Allt jag behövde var ju ett sommarlov. Det var ju att få slappna av. Ha dagar som det är tillåtet att inte göra någonting alls på. Efteråt förstod jag min kurators reagerande när jag sa ordet "sommarjobb", det var inte alls det kroppen var i behov av.

MEN jag gjorde en hel del andra saker också som såklart fick min kropp att slappna av. Jag hade roliga dagar blandat med allt det jobbiga som jag trots alla roliga äventyr ständigt gick och kämpade med. Den lilla resan till Göteborg med familjen till exempel och några dagar i Varberg med en annan otroligt mysig familj var otroligt härliga dagar som lät mig att tänka på lite annat. Vilket jag verkligen behövde!!

Augusti, september, oktober, november, december - KAOS. Väldigt kaos. Började gymnasiet. Hade förstora förväntningar. Började gå och prata hos en psykolog. Haft extremt tufft med stress. Känt mig fruktansvärt ostabil och osäker. Tufft i skolan. Extremt jobbigt. Prestationsångest.

MEN det har också funnits bra, glädjefyllda stunder. De roliga festerna som var under de första månaderna under terminen till exempel. PLUS att jag har fått under dessa månader extremt fina vänner som jag är OTROLIGT glad över att jag fått lära känna! En räddning om jag får säga det själv faktiskt!

Och nu står vi här. Imorgon är sista dagen på detta år. Det ska bli extremt skönt. EXTREMT och jag överdriver inte ens. Blandat med både glädje och lite rädsla. Jag vet ju inte vad som kommer att hända. Hur kommer detta året bli? Kommer jag ligga här i min säng den 30 december 2017 och skriva ungefär samma inlägg eller kommer saker se annorlunda ut på ett mer positivt sätt? Kommer jag att lyckas med mina mål? Kommer en dröm slå in eller kommer jag få minnen för livet som skapas under nästa år? Spänning blandat med rädslor. Så okontrollerat samtidigt som jag har all makt över att nästa år kommer bli bra. Det kanske inte alls blir "mitt år" men det kanske blir bra. Det kanske blir speciellt. Jag vet inte. Ingen vet. - det är kanske det som är så fantastiskt med just ett nytt år? kanske är det så enkelt som att vi kanske faktiskt vänder blad, startar nytt kapitel på ny rad men nya meningar. Det kanske faktiskt är viktigt. Det kanske är det som behövs. Vi behöver såklart inte riva ut de gamla sidorna från detta år men iallafall starta ett nytt kapitel som kommer vara sammanhängande med detta år som varit. Som fortsätter sig in i handlingen mot det lyckliga slutet? Oskrivna blad. - vi, du och jag har makten.

Gillar

Kommentarer