En stor besvikelse
Jag var så otroligt taggad igår för att äntligen få träna tillsammans med vuxengruppen igen. Dock kunde inte våran tränare vara med för att han fått förhinder så vi skulle hålla i träningen själva. Men vi är ju flera stycken som är utbildade tränare på olika nivåer så det kändes ju inte som ett hinder. Och våran tränare hade lagt upp ett riktigt roligt och hårt pass som innehöll både fys, styrka och olika typer av övningar inför volt.

Men när jag är fem minuter från idrottshallen och det var nästan lika många minuter kvar tills dess att träningen skulle börja så får jag meddelande från tre av deltagarna (vi är fem i gruppen) att dom är för trötta för att träna och därför vill åka hem. Dom var redan i hallen och det var dom som hade nycklarna till hallen, så luften gick liksom ur mig lite där och då. Men på plats sen tog jag och en av dom andra deltagarna beslutet att vi lika bra kunde träna när vi hade tagit oss dit och roddat med våra familjer för att få det att fungera. Så ungdomarna fick hålla sig i närheten och komma och låsa sen när vi var klara.
Träningen blev inte alls rolig eftersom att det kändes dumt att plocka fram alla redskapen som var tänkta att vi skulle använda oss av, när vi ändå bara var två stycken och jag var den enda utbildade tränaren utav oss.
Så vi tränade kondition och styrka, samt tränade lite på handstående. Men efter 40 minuter gav vi upp, det var inte alls lika roligt att träna när man inte kunde träna gymnastik, när vi inte hade någon högtalare och när vi bara var två stycken i en stor idrottshall ensamma. Så vi sa till ungdomarna att dom fick komma och låsa och larma efter oss och så åkte vi hemåt igen. Lite smått besvikna.