Ensamstående förälder - Therese

Hej Beckas läsare!
Jag heter Therese Backström, en 28 åring från Falun men som sedan hamnade i Uppsala.
I min blogg så skriver jag mest om min vardag som ensamstående mamma till Joel som nyligen blev 4 år.

Jag och Joels pappa separerade i slutet av oktober efter nästan 11 år tillsammans, ett förhållande där jag tillslut mådde bara sämre och sämre i.

Joel föddes redan i vecka 25+4 så jag och hans pappa tillbringade nästan 3 månader på sjukhuset. Bara det tär på en och en psyket.

Jag tryckte nog undan så pass mycket negativitet och känslor under denna tid och fokuserade bara på Joel och hans mående så jag och hans pappa hade aldrig tid att ta hand om oss eller kände efter hur vi mådde.

Väl hemma och efter utskrivning så blev jag och Joel isolerad hemma istället då han fortfarande var väldigt infektionskänslig. Så babysim, öppna förskolor mm var inte ens att tänka på för oss.

Tillslut när Joel började bli mer och mer friskare och som en vanlig liten kille i samma ålder som andra så kunde jag slappna av lite mer och då kom allt ifatt en och jag började må sämre och kände också att mitt förhållande med hans pappa också gick neråt och att det verkligen inte var bra, och jag kände mig inte lycklig längre.

Efter några försöka till så separerade vi och jag flyttade ut och till en egen lägenhet.
Nu har vi delad vårdnad och jag har Joel varannan vecka.

Från att hela tiden ha haft ansvaret i princip med hämtning och lämning på förskola och läkarebesök och att se honom varje dag till att bara se honom och få umgås med honom en vecka åt gången och sedan är han borta en vecka ifrån mig är riktigt jobbigt.

Men det finns dom ljusa stunderna också och dom riktigt positiva, och det är att när man hämtar honom från förskolan efter en vecka isär och se lyckan i Joels ögon när han ser en och man kan inte sluta kramas.

Men visst det kan vara riktigt jobbigt ibland också som när man förr delade upp läggning eller om trotsen blev för mycket för en stund så kunde den andra ta över och så fick man gå och ta luft ect.

Nu står man där helt själv och kan inte gå ifrån på samma sätt och man håller ut så gott man kan, och när han sedan somnat så kan man bryta ihop lite grann själv och släppa ut allt.

Men i slutändan så är allt värt det och att se den här killen växa upp och utvecklas som han gör är det som gör en lycklig och framförallt att ständigt ha i åtanke att just den här lilla killen är en riktig kämpe och som verkligen kämpade för livet och såg till att jag fick fortsätta vara en mamma som ser honom växa upp och utvecklas.

// Therese

Xoxo, Becka

Instagram: Misslindhe.se Facebook: Misslindhe.se

Gillar

Kommentarer

sweetwords
sweetwords,
Man hittar inte hennes bloggadress?nouw.com/sweetwords
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229