Att leva med autism och psykisk ohälsa är inte en dans på rosor. Det är ingen rolig blandning, det gör allt så mycket jobbigare!
Det är ångest, depression, tårar, ilska, oro, lite mer tårar och så mycket annat som räknas in. Jag kan göra listan lång!
Men lever med att ta en dag i taget för alla mina dagar ser olika ut. Ibland är jag pigg och glad, ibland är ångesten på besök och jag orkar inte göra någonting.
Jag är glad att jag har personer vid min sida som kan acceptera denna sidan av mig när det uppstår.
Men jag går med huvudet högt för det är nu jag verkligen börjar inse vem jag är, jag börjar lära känna mig själv och börjar bli vän med min autism... En autism som jag har haft i 10 år men inte lärt känna förrän nu, det är nu en resa har börjat mot den personen jag vill bli!
Så med handen på hjärtat, autism är fan inte en lätt diagnos ibland att ha och göra med MEN vi har vårt charmiga sidor!

Instagram: Misslindhe.se

Vill du ställa upp på intervju, allt kommer att länkas här i min blogg, jag söker dig barn som vuxen som vill svara på frågor och vara delaktig i detta "i en värld av diagnoser"

Vill du ställa upp?

Instagram: Misslindhe.se

Hej alla godingar!
Det var så sjukt längesen jag bara satt ner här och skrev till er. Men det har varit en tuff tid för mig den senaste tiden. Det har bara varit något inlägg här och var, inte något riktigt inlägg där jag verkligen sitter i lugn och ro och pratar med er. Men jag tänkte försöka göra det här och nu faktiskt.

Vad har hänt? Varför har jag varit så tyst?
I December månad så vände allt, allt blev en enda röra, det blev som en enda berg och dalbana om jag ska vara ärlig. Vad som hände kommer jag inte gå in på. Men allt vände upp och ner på mitt mående. Mitt psyke tog över allt, ångest, panikattacker, tårar. Det var där jag tog en lång paus härifrån för att försöka ställa så mycket som möjligt till rätta. Mycket och många blev drabbade.
Men jul och nyår kom som var väldigt kämpigt. 2019 slutade i skit och 2020 började likadant, skit!

Jag började med regelbundna möten hos min kurator tillsammans med hjärtat. Allt för att få så många pusselbitar på plats.
Med tanke på vad som hade hänt så hände något med mig med, jag började öppna mer och mer för hjärtat och där och då hände det. Allt blev ännu mer kaos inom mig. Jag började förstå att mer och mer kom ikapp mig. Inte bara just den händelsen utan allt mitt förflutna också. Och vad jag menar med mitt förflutna är att allt som hände då har jag bara tryckt bort ifrån mig och aldrig bearbetat, jag har bara tagit på mig mer och mer saker, trycker bort det och tar på mig mer om ni förstår vad jag menar??

Hjärtat är verkligen en person jag behöver i mitt liv, det är tack vare henne idag att jag har vågat ta emot mer hjälp, det är tack vare henne att jag har insett att där är mycket att arbeta med. Jag insåg där att jag behövde en psykolog. Jag behövde en psykolog som verkligen gick in på ljudet och hjälper mig med mina inre känslor. Vi tog upp detta med min kurator och hon höll med mig. Hon tog upp det med teamet och det gick igenom, möte blev inbokat. Första mötet var väl bara för att känna av och försöka öppna sig vilket jag lyckades med rätt bra. Vi bokade in ett möte igen veckan efter för att komma igång ordentligt. Men ju mer jag gick där desto mer kände jag att jag fick inte ut så mycket. Jag blev inte förstådd, det blev inte så mycket hjälp. Jag gick där 4 gånger sen stoppade jag. Mitt psyke orkade inte, för samtidigt gick jag hos min kurator som jag inte ville pausa med. När man hittar en kurator som verkligen förstår, en kurator som bollar med en, en kurator som verkligen hjälper. Detta är den första kuratorn jag verkligen känner mig trygg med och som jag kan öppna mig hos. Detta gjorde att jag fortsatte tillsammans med min kurator och har endast möte med kuratorn. Vi ska försöka få rätt på mitt förflutna tillsammans även om hon är en kurator som bara har hand om diagnoser som till exempel min autism.

Där kom även på tal om att jag skulle börja gå en utbildning för min autism tillsammans med andra personer som också har det för att kunna förstå ännu mer att jag är inte ensam. Där har jag också fastnat, jag kände att jag var ensam med min autism fast jag innerst inne vet om att jag inte är det... Där är så många där ute som är likadan som mig. Så detta var ett beslut jag tog. Jag började på 1177 och skulle göra denna utbildning där i lugn och ro, men att ta detta beslutet var så jäkla skönt. Efter 2 gånger så har jag fått träffa fler som är som mig, där var mer likheter än vad jag trodde och när man sitter och lyssnar och ser powerpointen framför sig så ser jag hur mycket som helst.. Dessa två möten som har varit har vi pratat allmänt om autism och historian men också hur det är att umgås med andra. Det är väl lite det jag har svårt med, vill ni att jag skriver ner ett inlägg där ni får följa mig och vad jag har svårt för när det gäller min ausitm & hur jag funkar i olika situationer?

Instagram: Misslindhe.se