Ännu en av dom jobbiga dagarna här hemma.
Nu är det snart 3 dygn sen Matua åt mat. Han är sjuk.
När han är sjuk så blir han inte bara sjuk och hängig som en annan ”normal” två-åring som har en förkylning. Matua blir som om han har fått influensan x10. Det är fruktansvärt jobbigt, både för honom och för oss. Alla blir verkligen påverkade.
Matua som är sjuk och inte äter, knappt dricker och bara vill sitta knä annars gråter han.
Summer som även hon kräver sin uppmärksamhet och som jag måste ge till henne då hon bara snart är ett år och man vet inte vad hon har för sig när hon är ute på sina äventyr ibland.
Och så jag...jag med mina nerver på utsidan när barnen blir sjuka. Speciellt Matua eftersom han blir så dålig. Och ena sekunden vill jag gosa och trösta honom andra sekunden blir jag frustrerad och orolig över att han inte äter sen måste man titta till summer så att hon inte har något hyss för sig sen tillbaka till Matua som bara gråter.
Min hjärna vet inte hur den ska tackla dessa situationer. Jag blir ledsen över att Matua inte orkar leka utan bara vill sitta i soffan. Jag blir ledsen över att just han ska vara allergisk, ha eksem och dåligt immunförsvar. Vill inte att någon unge ska behöva det.
Jag vill inte att någon unge ska må dåligt What so ever.
Och ja jag vet att det finns värre saker här i världen, tack för påminnelsen men det här är mina känslor och hur jag känner.
Alla föräldrar brottas nog med ångest, orolighet, ledsamhet och förtvivlan när ens barn är sjuk även om det är en fjuttig förkylning. Klart man vill att ens barn ska vara friskt.
Jag är en fruktansvärt dålig människa när det kommer till känslor.
Tycker jag att det är jobbigt så stänger jag ut allt. Och då menar jag allt. Jag vill bara gå in i min bubbla och vara där. Själv. Vilket tyvärr kan gå ut över mina barn. Endast för en kort stund då jag är den vuxna (som jag inte ens själv kan förstå ibland) och måste sluta upp med mina dumheter. Jag vill inte att mina barn ska behöva lida utav att jag är en barnslig vuxen. Inte ens för dom korta stunderna då jag beter mig barnsligt.
Jag menar det är min uppgift att ta mig i kragen och orka.
Orka med mina jobbigheter.
Det är något jag behöver bli bättre på
- inga korta stunder av barnsligheter, det är jag som är vuxen. Barnen kommer alltid först. Alltid.
Det är nog bra att ha en blogg och skriva av sig. Man kanske börjar inse sina egna fel och kan arbeta med dom lättare ifall man har det nerskrivet?
Ja vi får helt enkelt se.
Jag älskar mina barn oändligt även fast jag som människa fallerar i ibland inför mina barn.
Undrar vart jag har fått den fasaden ifrån, att man liksom ska behöva ha det?
Vi får väl se hur många eller snarare hur få timmar sömn man får inatt.
Puss på er..see you next time.

Likes

Comments

Eller ja..
Mitt första inlägg och jag startade min superhäftiga blogg för 15 minuter sedan så snart lär väl bloggen svämma över av alla följare som börjar följa...eller hur fungerar det?
Hade tänkt skriva här om hur min vardag ser ut, hur jag mår och om mina känslor.
Mitt liv svämmar över med kärlek till mig och från mig för mina 2 barn. Gud att man kunde älska någon såhär mycket!! Eller hur alla andra mammor och pappor som älskar sina barn mer än alla andra föräldrar?
Tror ju att alla känner likadant eller dom flesta i alla fall.
Men vad med känslor man får och då pratar jag om alla slags känslor och inte bara kärlek.
Allt blir så mycket större, allt känns så fruktansvärt mycket mer.
Jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans.
Min dag idag har varit mycket bättre än igår och eftersom jag startade bloggen idag vill jag inte skriva om vad som tyngde ner mig idag. Idag är det en ny dag med nya vackra möjligheter att göra bättre ifrån sig.
För oj vad jag känner mig så misslyckad ibland, ja till och med många gånger om dagen. Rätt så ofta med andra ord.
Känner sån press på mig att jag behöver vara den perfekta mamman som jag vill vara.
SLÄPP DET, SLÄPP DEN TANKEN!
Jag måste komma över den tanken. Jag har alltid känt så i alla lägen när det gäller alla situationer och så blir jag så fruktansvärt stressad.
Ja hit you hard eller vad säger man. Bra början!
Här har ni lite av mig och mina miljoner tankar.
Ska inte skrämma iväg er på en gång utan vi väntar några inlägg till innan.
See you next time babes!

Likes

Comments