Hejsan mina kära läsare,

som jag skrev i mitt förra inlägg så skulle jag och min klass på en resa till Island och vi kom hem för ungefär 2 veckor sen. Jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva hur denna resan har varit, en sjuk upplevelse iallafall. För att ni ska förstå varför jag inte kan beskriva med ord hur denna resan har varit tänkte jag försöka förklara det genom att berätta vad vi gjorde där.

Resan dit bestod bara utav att vi träffades väldigt tidigt vid skolan och åkte buss till Köpenhamn. Vi gick igenom kontrollerna och tog flyget till Island. Flyget tog ungefär 3 timmar så jag sov till mesta dels förutom den sista timmen, för det var då vi började närma oss och jag var så nyfiken och exalterad inför Island. Vi åt när vi kom fram på Islands flygplats och sen åkte vi buss till Blå Lagunen. WOW WOW WOW, att bada i den blåa lagunen kändes overkligt, helt fantastiskt. Det var så avslappnade och att få umgås med klassen där var helt underbart. Vi var där i ungefär 2-3 timmar och efter det så åkte vi buss till vårt hostel, jag var väldigt nöjd med det rummet som jag delade med några tjejer, det var det största så...heheh

Dagen efter var vi i Reykjavik och kollade in staden, vi fick se en kyrka som heter Hallgrimskirkja, vi fick även tid att gå runt i staden och shoppa. Blev dock lite besviken på shoppingen för det fanns bara souvenir butiker och godis affärer men verkligen inga klädbutiker nästan. Men sedan på kvällen när vi träffade våra brevkompisar så fick jag reda på att om man ska åka och shoppa på Island så ska man åka till några gallerior istället.

Som jag sa så träffade vi våra brevkompisar och ni förstår inte hur NERVÖS jag var. Jag var både taggad men sååå nervös. Det var lite stelt i början men min brevkompis var så snäll och pratglad så det kändes ganska bra. Hennes bästa vänner var även några brevkompisar till mina vänner så vi skapade ganska snabbt ett "gäng". De var verkligen så fina människor, vi pratade hela kvällen och klickade så bra som vänner.

De andra dagarna bestod utav att vi var med våra brevkompisar, vi besökte deras skola och där fick bland annat fortsätta med vårt projekt, t.ex så åkte vi till ett berg som heter Akrafjall och gjorde några uppgifter där. En annan spännande aktivitet vi gjorde i skolan var att en dag hade de som en "tävlings-dag", vi skulle tävla i olika grenar och samla poäng helt enkelt. Vi förstod att vi inte skulle vinna men vi fokuserade på att göra vårt bästa och du fattar inte HUUUR mycket vi skrattade. De andra klasserna som vi mötte hade som sagt övat på dessa grenar i 2års tid och vi fick ungefär 1-2 timmar sammanlagt att öva. På min skola har vi faktiskt en liknade tävlings-dag så lite revansch får det bli sen när dem kommer till Sverige. 

Vi sov hos en värdfamilj under tre nätter och den familjen jag sov hos var såå snälla. De tog verkligen hand om en och det kändes så bra eftersom jag är glutenallergiker och det är alltid lite mer osäkert när man reser utomlands men det kändes som hemma nästan. Jag sov hos min brevkompis och hennes familj och eftersom jag hade haft kontakt med henne innan jag reste till Island så kändes det väldigt bra att sova hos henne.

Eftersom jag inte vill att ni ska somna när ni läser detta så tänker jag att jag ska börja avsluta detta inlägget nu. Jag är verkligen så tacksam över att jag fick åka på denna resan med klassen. Det har både utvecklat mina kunskaper och mig själv som människa. Jag var verkligen så nervös över resan men försökte alltid tänka på ett citat som jag såg någonstans innan jag åkte på denna resan, "If it scares and excites you, it's a sign you need to do it". Sen att jag fick göra denna resan med min klass var helt underbart, att spendera så många timmar med dem har bara varit positivt. Man lär känna varandra på ett sätt som man inte gör i skolan och det är jag väldigt tacksam över. Att få lära känna folk på Island är en dröm. De kvällarna vi spenderade genom att bara vara och prata och lära känna varandra var helt fantastiska. Kommer aldrig någonsin glömma våra fina stunder på Island så därför avslutar jag med att säga tack till våra fantastiska lärare som följde med på denna resan och gjorde det möjligt, TACK<3


Här nedan är några bilder från resan...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Jag och min klass ska till Island om bara några dagar. Dit ska vi för att jämföra våra energikällor och diskutera om hållbar utveckling, samt för lite nöje också. Vi jobbar med ett projekt som heter The Nordic footprint project vilket handlar om att vi ska analysera hur stort fotavtryck de på Island gör och hur stort fotavtryck vi i Sverige gör. För de fotavtrycken vi lämnar efter oss påverkar de kommande generationerna. Därför tänkte jag att jag kunde jämföra våra språk nu, samt hur dem är sammankopplade till varandra.


Svenskan och isländskan tillhör samma språkträd, det vill säga det indoeuropeiska språkträdet. En utav grupperna som tillhör det europeiska språket är germanskan och den gruppen tillhör både svenskan och isländskan. När vi skrev våra runstenar i Sverige (under runsvenskan) så använde vi 24 runtecken och en utav dem var thorn (”þ”). Den bokstaven har fortfarande islänningarna kvar i sitt alfabet men det har inte vi.


Isländskans alfabet: ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTVWXYZÅÄÖ

Svenskans alfabet: AÁBÐEÉFGHIÍJKLMNOÓPRSTUÚVXYÝÞÆÖ


Likheterna vi har är att vissa av bokstäverna ser likadana ut t.ex vårt B och vårt F. Vissa bokstäver uttalas på samma sätt också men det är också skillnaden vi har mellan våra alfabeten. Några bokstäver ser annorlunda ut och vissa uttalas annorlunda, med diftonger tillexempel. Deras alfabete består utav fler bokstäver än vad svenskan gör också.


Om vi ska titta mer mot orden så ser vi att svenskan har mer låneord än vad isländskan har. Varför det är så att vi har lånat ord från t.ex engelskan och franskan och varför isländskan inte har det, tror jag är för att de vill inte förlora sitt språk. De vet själva att inte många människor pratar isländska så därför vill de inte förlora språket, de vill gärna behålla det i ursprungligt skick.


Hur språket skiljer sig till efternamnen är ju att isländskan tar faderns namn och sitter dit dottir eller son, beroende på om du är en kille eller tjej. Men skulle inte fadern vara närvarande så kan man ta moders namn istället.


Som jag nämnde i början så ska jag och min klass till Island strax och jag tänkte att jag kunde översätta några ord/fraser som jag tror jag skulle kunna behöva på Island.


Jag pratar inte isländska Ég tala ekki íslensku

God morgon Góðan daginn

Talar ni engelska? Talar þú ensku?

Var är toaletten? Hvar er snyrtingin?

Vad är det för mat idag? Hvað er maturinn í dag?

Första frasen kan jag se att de är väldigt lika, det går att se vad det betyder på nåt sätt. Eftersom ”tala” är ett annat ord för ”prata” och ”isländska” och ”íslensku“ är också ganska likt. Det andra ordet god morgon ser man också någon likhet mellan, eftersom de första 3 bokstäverna i “góðan“ är ganska likt “god“. Tredje frasen börjar på “tala“ som är “tala“ på svenska också men “engelska“ på isländska är lite mer annorlunda. Fjärde och femte frasen ser man lite koppling mellan eftersom “var“ betyder “hvar“ och “vad“ betyder “hvað“. Det vi ser är att om vi tar bort bokstaven ”h” så blir orden ganska lika. Ordet ”toaletten” hittar jag dock ingen koppling emellan.


Nu har jag analyserat språken när det gäller grunderna men jag tänkte att jag kunde skriva lite övning analys som jag har tänkt på:


När de ska skriva en text där nationalitetsbeteckningar är inblandat t.ex norrmän, danskar så börjar dem ordet med en stor bokstav hela tiden. Jämför vi med svenskan så använder vi stor bokstav bara när vi börjar en mening eller vid ett namn, länder osv. En annan jämförelse är att när de ska skriva ett namn börjar dem inte med en stor bokstav, som vi gör. Jag tycker också att isländskan använder sig utav fler apostrofer än vad vi gör i vårt språk. Det sista jag tänkte på var deras grammatik. Som jag lärt mig i spanskan, beroende om det är maskulint eller feminint så är deras ändelser olika. I spanskan är den maskulina ändelsen oftast ett O, och den feminina ändelsen ett A. Beroende på om det är feminint eller maskulint så ändras ändelsen i isländskan också (suffix). I isländskan så är den maskulina ändelsen oftast ur, I, N och den feminina ändelsen är oftast ir eller a.


Källor: 

Mina lärare Tina och Johanna

SV-boken Portalen 

Bilder: Google 

www.nordeniskolan.org



Likes

Comments

Har du någonsin hört talats om Underbara Clara eller Al Gore? De uppfattas som ”obekväma personer” och vad är egentligen ”obekväma personer”?


Vad jag har fattat det som så är de sådana människor som väljer att ta upp och diskutera om frågor som vanligtvis inte diskuteras så mycket. Sådana frågor som är lite ”tabu” att snacka om.


Vad menas egentligen med ordet ”förebild”?

Jag tror inte att man föds till en stjärna och på så det sättet blir man en förebild, utan jag tror att man föds till en människa och på det sättet blir man en förebild. För tänk på det, du och jag är förebilder för någon människa där ute i världen? Kanske för någon elev på skolan eller någon vuxen på jobbet? Jag tror inte man är en förebild bara för att man är bra på något. Du blir en förebild eftersom du är dig själv, det är det som gör oss till unika förebilder. Bara för att en kändis lägger upp en bild när den står och festar gör det inte personen till en dålig förebild? Personen är bara sig själv, vilket alla förebilder är. Vi kan inte förvänta oss att någon människa ska vara perfekt och ALDRIG göra något fel eller misstag. Det är det som gör oss mänskliga.


En sak jag alltid har tänkt på är det här med en ”förebild”. Har du sett på internet hur vi dömmer en kändis så fort den sitter vid ett bord och röker? (t.ex när Molly Sanden lade upp en bild med ett cigarettpaket på bordet.)

Det känns lite som att bara för att du har folk som ser upp till dig så måste du bete dig på ett visst sätt. Du kan absolut inte lägga ut en bild där du står och dricker alkohol med en kompis, för du är en förebild eller hur? Ska man vara tvungen att ändras bara för att man är en förebild? Du får varken röka, dricka eller ta ställning i olika samhällsfrågor för att du ska vara på ett visst sätt. Själv tycker jag att detta är jätte konstigt eftersom klart du får ta ställning och berätta dina åsikter? Såklart får du själv bestämma om du vill dricka eller röka, det är ju ditt liv? Bara för att du är känd så ska det inte hindra dig från att leva ett liv som oss andra.


*bilderna är från google" 

Likes

Comments

Är jag villig att ändra på min livsstil bara för att mina barnbarn ska kunna få en chans att bo på ett jordklot där de inte ska behöva oroa sig av väldigt stora klimatförändringar som vi har just nu?


Jag anser inte att min generation har stor inverkan på det som orsakade alla klimatförändringar men vi har i senare tid påverkat klimatförändringarna. Våra förfäder påbörjade den här processen och vår generation har bara följt med eftersom våra föräldrar var uppväxta med denna livsstilen som även vi blev.


Jag tycker dock inte att vi ska lägga energi på att hitta och skylla på de människor som orsakade dessa problem utan de viktiga är väl att hitta lösningar och strategier för att kunna ha en chans att kunna ändra på den riktningen vi går mot just nu. För att någon dag, någon minut, någon sekund så kommer det vara försent.


Frågan är då om jag verkligen vill rädda världen och är då villig att ta det stora steget och ändra på min livsstil. Det kommer varken vara lätt eller enkelt, jag kommer inte kunna äta lika mycket kött som jag gör nu, inte köpa lika mycket kläder och inte åka bil lika ofta. Själv blir man osäker eftersom att jag på ett sätt mår bra utav allt jag har. Jag har kläder, mat och tillgång till ett fordon när jag vill men när jag börjar tänka på att i alla fall om jag har alla dessa prylar så skadar jag de andra människorna på jorden som inte har det lika bra som jag har det. Kommer jag må bra i efterhand när jag vet att all koldioxid som jag har släppt ut faktiskt skadade en människa? Om jag inte ändrar på min livsstil så förstör jag inte bara för de människor som bor på denna planeten just nu utan också för de människor som kommer bo på denna planeten själva om några år, det vill säga mina barnbarn osv.


Varför ska jag inte ändra på min livsstil och ge mina barnbarn en chans att kunna få leva? Ska mitt liv bestå utav att få äta så mycket kött som jag vill, shoppa så mycket kläder som jag gör och åka bil ständigt och sen ska mina barnbarns liv bestå utav att oroa sig över att världen kan gå under när som helst bara för att VI inte gjorde någon förändring?


Likes

Comments