En egendomlig dag.....

Igår var en egendomlig dag, det var många tankar och känslor som sattes igång.  Vi åkte nämligen hem till våra förra grannar, ett underbart par som vi lärt känna väl under de åren vi bodde grannar. Mannen var som en morfar till barnen. Sedan flyttade de och vi besökte varandra lite då och då, vi höll kontakt. Men sista året så har kontakten mest bestått av lite hälsningar på Fb men så bestämde vi oss för att åka för och besöka dem. Vi visste att de varit lite sjuka......men inte hur mycket.......och inte hur allvarligt det verkligen var! Så där kommer vi och möter två lagom solbrända pensionärer, leende säger mannen att vi inte ska kramas för han går på behandling.......cellgiftsbehandling! Det visar sig då att han har cancer och om inte denna behandling ger något resultat så har han 3-6 månader kvar att leva. Han berättar detta och ler samtidigt och efter en stund säger han: Det är konstigt men det känns inte som att det är dags att dö!  Det man automatiskt svarar är ju att han självklart inte kommer dö, behandlingen måste ju funka osv.....,det är ju det vi vill! Han kan ju inte bara försvinna! Våra gamla grannar ska ju liksom finnas för alltid.....saker ska inte förändras.......även om vi inte ses ofta så ska de finnas där!  Men det är ju så att livet hela tiden ändras och efter detta besök så känner jag att mina känslor och tankar är lite överallt. Jag tänker på det som varit, jag tänker på det som är nu och jag tänker på hur det ska bli i framtiden. Framför allt tänker jag på hur snabbt livet kan förändras..... Och ibland behöver man påminnas, så...

Kram på dig! 




Annica

  • Livet

Gillar

Kommentarer