När humöret åker berg och dalabana

Ibland är det inte lätt att vara jag känns det som, veckan som gått har varit allmänt svajig och humöret har åkt världens berg och dalabana och jag har försökt bita ihop för att försöka vara den där vanliga, glada Sabina. Hon som alltid sätter alla andra i första rum och låter sina behov komma i sista hand. Oftast går det utan problem, men denna vecka har varenda litet steg varit jobbigt, det mesta har bara känts allmänt jobbigt och helst av allt om jag hade fått välja legat i sängen eller framför en bra serie och bara skitit i allt som behövs göras. Men som sambo och bonusmamma fungerar det inte riktigt, så mina behov har fått sättas vid sidan av ändå. Förmiddagarna har jag försökt göra vad som jag känner för och eftermiddagarna innan barnen skulle hämtas så har jag försökt städa och hålla rent och snyggt här hemma, för mår jag apa så får jag ett ännu större behov av att ha rent och fräscht omkring mig än jag annars brukar ha.

Gårdagen var värst, kände direkt när jag vakna att detta är ingen bra dag, jag orkar inte vara jag idag, kan jag inte bara få somna om och sova bort hela dagen. Men släpa mig upp ur sängen och gick ner och kolla om det fanns något ledigt tvättpass, vilket det gjorde. Så satte igång med att tvätta och städa och när jag sedan stod och hängde den rena tvätten i badrummet så brast allt, tårarna bara rann och rann och hur jag än försökte få stopp på de så fortsatte de bara rinna, satte mig på badrumsgolvet och bara lät mig bryta ihop en stund.

Låta allt komma upp som jag så ofta trycker ner, så mycket tankar och känslor om allt just nu. Trivs inte på jobbet, saknar personer som inte finns längre, drömmar som känns som en evighet bort. Torkade till sist tårarna och städa klart, gick och hämta barnen och försökte greja och sysselsätta de här hemma, laga mat, invänta sambon och sen få äta och sen bara gå iväg och träna. Det ända som hjälper såna här dagar, att bara få häva ur sig allt som känns skit för stunden och sen bara få sticka iväg och träna, fokusera på den och vara bland människor som inte läser av hur man mår i ett enda ögonkast och sen bara gå hem och duscha och krypa upp i sambons famn.

Idag när jag vakna kändes allting tusen gånger lättare, stegen kändes lättare igen och det kändes som det skulle bli en bra dag. Klev upp och drog på mig kläder och gjorde mig i ordning för att åka iväg till skolan. På fredagar kommer jag ägna mig åt det jag helst vill göra, att plugga, komma ifrån jobbet där man bara känner sig utnyttjad. Och sedan har dagen bara flutit på lätt, grejat med barnen, lagat tacos till hela familjen, gjort lakritsmaränger och bara varit mig själv.

Såna där dagar när allt känns fel måste man tillåta sig själv att ha en sån dag, önskar bara jag kunde bli bättre på att tillåta mig själv att ha såna, men det är svårt.
Men idag känns allt bättre och det är det som är viktigast!

Gillar