Bloggat från min mobil

Tårar rinner nerför kinderna likt regnet utanför fönstret, en sån dag när allt känns jobbigt och man känner sig ensammast i hela vida världen. Man vill dra täcket över huvudet, gömma sig från allt och alla och bara sova och slippa undan smärtan som värker i bröstet, oron och allting. Men det går inte när du är vuxen och måste vara ansvarsfull, hemmet ska städas, barnen ska ha mat, uppmärksamhet och rena kläder osv. Det går bara inte och gömma sig under täcket, man får hålla huvudet högt, trycka tillbaka tårarna tills man får en stund för sig själv utan ögon som ser, inga frågor som ställs och ansvaret är borta för en sekund, då kan tårarna rulla nerför kinderna en kort stund för att sedan torkas bort igen så fort ansvaret kommer tillbaka eller någon som kollar till en. Även om man vet att det är i väl mening så orkar man inte alltid, ibland vill man bara få sitta, titta ut och släppa tankar och tårar fria för en stund utan att behöva förklara varför. Livet är inte enkelt, det är tufft och hårt och ensamt och just idag är en sån dag när allt känns lite extra. Men man vet innerst inne att imorgon kommer allt kännas bättre igen och då är de mörka tankarna borta, inga tårar som rinner nerför kinderna och man istället har positiva tankar och ett leende på läpparna.

Gillar

Kommentarer