Header

Regnet öser ner över New York med bättre tryck än vår dusch. Och mer regn står på schemat. Hann bara med en lång promenad långs Riverside Park och veckohandlingen. Sen var det kört. Regnet tog över.

Jag och tjejerna gjorde det bästa av situationen och begav oss till The Ludlow Hotel för soffhäng, snicksnack och mycket skratt. Där satt vi i timmar. Te och toast blev till en och annan drink. En bra lördag helt enkelt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är officiellt Februari och fettisdagen lurar runt hörnet. I Sverige har man sedan flera veckor tillbaka mumsat på semlor, säga vad man vill om det men det har skapat ett monster i mig. Fika New York (en kedja av svenskinspirerade fik) brukar varje år sälja semlor. Den senaste tiden har jag undersökt deras sociala medier och geo-taggarna, fler gånger än jag vill erkänna, för att se när dessa godsaker skulle dyka upp. IDAG! Idag hände det, semlorna var äntligen där! Jag kastade på mig jackan, tog en snabb beställning från kollegorna och sprang ut i trafiken bland gula taxis och cykelbud. Väl där, slängde jag upp dörren för att mötas av en tom hylla med endast skylten kvar, Semla $4,50. Sådan bedrövliga besvikelse. Jag vet, det är inte rimligt. Det finns folk i världen som svälter och jag är besviken för att semlorna var slut.

Helt ärligt, vi vet nog alla att mina känslor oftast är 10 gånger starkare än vad de borde vara. Åt alla håll. Efter ett halvår i USA har saknaden över vissa saker tagit över. Vissa saker är ändå okej att sakna medan andra inte är rimliga alls. I alla fall inte i den omfattning jag saknar dem. Så här har ni en lista på 8 andra saker jag saknar orimligt mycket.

1. Makrill i tomatsås
Detta är min absolut go-to mat när jag inte hinner eller orkar laga mat. Det finns en butik i Harlem som säljer dem. Sista jag var där köpte jag upp så gott som hela deras lager. Grattis!

2. Creme Fraiche
Denna lilla mejeridetalj som USA inte verkat ha fattat ännu. Den finns att hitta men nästan enbart på Whole Foods där den är förtjockad och kostar typ 30kr för en liten förpackning.

3. Grilla korv i skogen
Kanske mer är känslan av att vara i skogen, utan sirener, brummande bilar eller 10 miljoner människor i bakgrunden.

4. Blå Bands Soppor
Jag vet, det är löjligt och inte alls så bra och organiskt bla bla bla. Plus att det är så enkelt att göra egen soppa men jag har utvecklat en osund relation till champinjonsoppa som kommer i pulverform. Det är min go-to när det är kallt.

5. Diskborstar och vanliga disktrasor
Det finns att hitta om man letar ordentligt men det här är landet vill lösa allt med disksvampar och hushållspapper.

6. Våfflor
Det är vårkänslor för mig. Åka ut till morfar och äta våfflor. Älskade underbara våfflor med sylt och grädde.

7. Ostbågar
OLWs ostbågar. Tills denna dag har jag aldrig hittat något som slår dem.

8. Kroppkakor
Jag är från Småland, vad annat väntar ni er? Finns inget så gott som kokta kroppkakor, lingonsylt och en sked grädde. Mums!

Likes

Comments

Dagen till ära bestämde jag mig för att gå hem från jobbet, istället för att ta tunnelbanan som jag helt ärligt börjat tröttna på. Jag åkte ju tunnelbana varje dag även i Stockholm men här i New York är det något annat, kanske är det för att jag måste byta tåg vid Time Square där det är som mest folk och dessutom i rusningstid. Hade det nog lite för bra när man åkte raka vägen från Axelbergs till Gärdet i två års tid. Hur som helst börjar det bli ljusare ute nu. Det gav mig möjligheten att gå hela promenaden genom Central Park. Med BBC World News dagliga sammanfattning i lurarna, nya favorit programmet att lyssna på till och från jobbet, traskade jag mina 59 gator hemåt. Det bästa med att det är fredag är att det är ingen stress. Jag kikade förbi Balto, stora fontänen, the Boat House, Swedish Cabin och över flera av broarna. Hittade också det jag gissar mig till var det gamla stallet och paddocken som nu verkar vara förråd och playfield. Så synd. Att få galoppera i Central Park är ju ändå en dröm men det går bra att promenera också. Mer av det framöver när våren kommer.

Likes

Comments

Herregud, vad mäktigt detta var att uppleva det här på plats i New York. Att marschera tillsammans med hundra tusentals människor som tror och står för samma värderingar som en själv. För lika rättigheter och medmänsklighet, kärlek, öppenhet och rättvisa. Sån solidaritet. Ibland känns världen så eländig, speciellt med allt hat som vuxit fram och tagit plats det senaste åren. Så förutom att lyfta diskussioner och medvetandet kring de viktiga frågorna som kvinnomarschen handlar om, lyfter det också upp en och ger det en också hopp om framtiden. Vilket är precis lika viktigt för att människor ska fortsätta kämpa.

Jag gick tillsammans med två kompisar som jag delar och delat lägenhet med och deras fina vänner. Flera i sällskapet jobbar på UN Women eller i andra internationella organisationer. Det är en kombination av surrealism och inspiration när man pratar med människor som jobbar med världsfrågor och gör skillnad i världen på riktigt. Hatten av till er.

Likes

Comments

Årets första helg i stan har mött alla förväntningar. Det är dessutom långhelg, då Martin Luther King Jr. Day infaller imorgon, vilket jag och mina två skandinaviska kollegor såklart dragit nytta av. Hela helgen har varit kantad av mysiga restauranger, fikaställen och barer. Bra för själen, mindre bra för plånboken.

Det började igår med äventyr i Brooklyn och skratt till tårarna sprutar så pass att sminket måste läggas om i en taxi på väg mot Union Hall. Låt oss bara säga att det är livsfarligt att försöka vara fyndig på Bumble. Idag hade Ninna skrivit upp oss för en guidad tur till dem hemliga underjordiska platserna på nedre Manhattan. Väldigt spännande! Men när man minst anar det så blir det andra planer. Knapp en timme in hade vi tillsammans med två äldre damer helt och hållet tappat bort oss. Istället blev det tur till Stone Street, en fantastisk liten historisk gata i Financial District full av pubar och mysiga hus. Det var som hade färdats halvvägs runt jorden, från Manhattan till London ungefär. Där bytte vi sightseeing mot en bit mat och massor av historier från dessa häftiga kvinnor som bott hela sina liv i denna stad. Så coolt att höra hur Doris varit sekreterare på en reklamavdelning under 60-talet och Jo-Anne extraknäckt som skådespelare.

Likes

Comments

Mitt mest realistiska nyårslöfte är satt. Ett blogg inlägg i veckan under hela året. 52 inlägg. Det innebär att jag (och ni) kan följa med på saker som händer och hänt under ett helt år. Ingen längd utlovas men något varje vecka. Det grämer mig så ofta att jag inte skriver mer, jag gillar ju att skriva. Ofta blir det några hälsningar hem på messenger, ett par Instagram stories eller några privata dagboksinlägg. Min morfar skrev en slags dagbok, en bok där han skrev ner stora händelser eller en tanke. När han lämnade oss i år var det så fint att ha kvar. Det ger en ovärderlig värme att läsa, även om det bara var några ord och korta meningar så var det morfars ord. Vi må ta hundratals bilder om året men det finns inget så fint som att läsa en nära persons tankar i skrift. Det fångar världen på ett sätt alla filtrerade och regisserade bilder aldrig kommer göra.

2017 har varit ett konstigt år. Det har varit upp och ner. Detta året har dragit mig till dem extrema känslorna på bägge sidor, den euforiska glädjen och den bottenlösa sorgen. Nu är jag redo att lägga detta bakom mig. 2018 är äntligen här. Dags att stänga detta stormiga känslokapitel och börja på något nytt. Jag vill vara mer närvarande på ett sätt som närmast kan beskrivas som att sakta ner från 150 till 80 kilometer i timmen, att kunna ta del av sällskapet och njuta av utsikten, hinna tänka igenom beslut och uppskatta platsen jag befinner mig på istället för att ständigt tänka på nästa. Det låter flummigt men ni förstår nog vad poängen är. Jag har ändå nästan åtta månader kvar i drömmarnas stad - New York. Därför ska jag skriva mer, för att fånga mina tankar och upplevelser här och nu. 

Välkomna in i mitt huvud 2018!

Likes

Comments

Ni som känner mig väl, ni vet vad jag pratar om. Igår kom snön till New York. Det fick mig att hoppa upp och ner som en sjuåring på julaftonsmorgon. Det här är den bästa tiden på året och att få äran att bo i denna julmetropol, det är en surrealistisk dröm. New York är hem till så många klassiska julfilmer att det känns som man lever i en just nu. Varje dag går jag förbi Bryant Park, Central Park eller svänger in på 5th Ave på vägen hem. Går förbi de helt galna juldekorationerna och fönster dekorationerna med miljarder av blinkande lampor och julmusik strömmande ur högtalarna.

Lägenheten har fått lite juldekorationer även om bankkontot protesterar vilt, det kan inte hjälpas. Jag har dock bett om att bli portad från Pottery Barn, den farligaste av butiker runt december. Mina rumskamrater blir kvar här över jul så granen kommer lär köpas in inom den närmsta veckan. Igår gick vi i Central Park, bakade vi lussebullar och drack glögg. Detta följt av Love Actually såklart. Förra helgen åkte vi skridskor i Bryant Park och drack varm choklad. Addera att jag om tio dagar åker jag hem till för att fira jul och nyår i Sverige till ekvationen så förstår ni värmen i mitt hjärta.

Likes

Comments

Jag är kär. Trots att kroppen min inte är frisk för denna helvetesförkylning har Los Angeles lyckas visa upp sin bästa sida och jag föll som en fura. Jag känner mig hemma här bland palmerna på något lustigt sätt. Kanske är det all ibumetin eller ibuprofen som talar. Kanske är det min överväldigande glädje över att få se allt jag drömt om. Safe to say att Los Angeles lever upp till mina förväntningar i alla fall.

Än så länge har jag bara gjort delar av Santa Monica (där jag bor), Studio City, Universal City, North Hollywood, Hollywood, Melrose Ave och Downtown. På vägen hem igår hittade jag ett mysigt bostadsområde som heter Toluca Lake, började prata med en kvinna som utmynnade i en halvtimmes minuter promenad tillsammans. Hon hade bott i området i 22 år och visade mig de bästa caféerna samt berättade om skådespelare och filmfolk som både i närheten. Det var så härligt, jag kände mig som en del av deras lilla bostadsområde när vi gick där. 

Tror det jag faller för är lugnet och tystnaden (jämfört med NYC), faktumet att större delar av LA känns som en småstad och all denna magi som verkar sitta i väggarna. Det kanske kan ha något att göra med solen och värmen, all D-vitamin man slukar. Det har också varit en stressfri helg, jag har promenerat mer än vad jag borde och tagit god tid för en fika eller två. Jag går lite på moln när jag vandrar runt överallt. För inte att tala om gåshuden och glädjen när jag tog en rundvandring i Warner Brothers Studios och kikade in hos Paramount Pictures. Det är en blixtförälskelse, LA och jag. Sen får vi se vad som mynnar ut av den i framtiden men njut nu njuter jag av fjärilarna i magen.


Likes

Comments

Tänk hur många år som jag drömt om denna stad. Från första gången när Miriam, 12 år, sökte på dåtidens Google efter jobb till sin pappa i USA och tvingade honom öppna ett sparkonto för att hon var fast besluten att dem skulle flytta till Los Angeles. Dem pengarna gick till slut till en hockeyhelg i Stockholm men ändå.

Samma drömmande barn har genom åren både somnat på raster i skolan och ibland sjukanmält sig för att hon suttit uppe och kollat på Oscarsgalan tills klockan sex på morgonen.

Senast var när jag pluggade kommunikation på universitet med siktet inställt på filmbranschen. Jag fick helt fantastiskt ett sommarjobb på C More som senare ledde till en anställning. Jag var uppslukad i Hollywood, läste branschtidningar som om det vore romaner och tog varje tillfälle att ställa tusen frågor till kollegor och branschfolk om filmfestivaler och inköpsprocedurer. Jag var i takt med att tjata till mig en praktikplats på en svensk byrå i Los Angeles när Stockholm tog med med storm sommaren 2015. Där ramlade jag återigen in på sportsidan, något som jag kom att älska.

Livet blir aldrig som man tänkt sig. För nu är jag här. Hit jag alltid drömt. Fast min framtid är mer oklar än någonsin. Jag har alltid varit säker på vart jag vill, alltid med en tre års plan i bakfickan. Nu har jag ingen aning vart jag vill. Men det löser sig. Som mina föräldrar lärt mig - när man ger sig fan på att nått ska gå så går det. När jag bestämt mig för vart jag vill härnäst så löser det sig. Världen står till mitt förfogande.

Sidnote: När detta skrevs rullade bussen in i Los Angeles och Thirty Seconds To Mars - City of Angels dunkade i mina hörlurar, vilket kan ha bidragit till en något dramatisk ton.

Likes

Comments

Hälsningar från Disneyland för vuxna. Om man tycker Time Square är mycket färger och intryck så har man inte varit i Las Vegas. Jag anlände i måndag morgon och drog samtidigt på mig världens feberförkylning. Fram tills ikväll hade jag bara sett hotellet, mässan och det närmaste apoteket. Det är knappast fy skam det, vårt hotell Palazzo liknar närmst de där flådiga shoppingcentrumen i Dubai. Sådär stort så att när man försöker hitta till sitt hotellrum hittar man istället Venedig med gondoler och hela kittet. Hotellrummet är större än alla lägenhet jag någonsin haft. Och utsikten. Herrejösses. Tack vare en mindre version av jetlag vaknar jag vid 5 snåret varje morgon och får se solen stiga upp ovan bergen. Det är något av det vackraste jag sett. Det är så vackert att jag idag satte en stol framför fönstret och bara kollade ut i nästan en timme medan solen gick upp. Kort och gott, det finns klart värre ställen att vara sjuk på.

Lyckades efter några timmars sömn piggna till nog för en kort promenad längs the Strip. Grandiosa hotell, fontäner som dansar i takt med musiken, Eiffeltornet och lampor i alla världens färger. My kvarstår bara att testa spelmaskinerna. Det hinns förhoppningsvis med innan mässan imorgon, och kanske vinner man storkovan. Håll tummarna! 


Likes

Comments