Hur känns det då nu när jag fått beslutet?

Jo faktiskt himla himla bra men overkligt då jag inte vet när jag ska kunna få operationstid.
Men på samma gång skrämmande och lite rädsla faktiskt.

Jag tror dock att det är bra att känna att man är lite rädd och att det är skrämmande för det är ju ändå en operation med massor med risker som kan göra att det går jätte jätte fel och bli långa vårdtider på sjukhuset osv.
Jag är super rädd för det, just komplikationer som ska göra att jag hamnar på sjukhus en längre tid, bort från familjen och inget kunna göra.
Sedan är jag även rädd för att ha ont och just kraftigt illamående, men det är nog något jag får räkna med att få och ha en tid där i början.


Men annars så är jag mest bara laddad, jag vill detta, jag vill ha ett hjälpmedel till att kunna hålla en så normal vikt som möjligt samt att inte känna att min kropp är ett hinder i det mesta jag gör. Jobb, fritid, familj men även i förhållandet med min man.
För så blir det, att man känner sig inte ens bekväm att visa sig framför den man älskar och då blir känslan stel och jobbig. Min man älskar mig precis som den jag är och den kropp jag har vilket gör det ännu svårare ibland att få förståelsen i min känsla och mina tankar. Han stöttar mig till 100% i detta beslut och att jag ska göra det som gör gott för mig.
För det kommer bli tufft både för honom och För mig i början och jag kommer behöva all peppning jag kan få.


Det som just nu är jobbigast är att mentalt inte ha en tidsplan att gå efter, el bara ett startdatum för flytet.
Rätt trist att gå och längta efter något när man inte ens vet när längtan ska ta slut. Men förhoppningsvis så tickar tiden på och att det inte är 10 månaders väntetid. För så tror jag att jag kommer smälla av av väntat

Men jag fortsätter läsa på, beställde hem boken ”ett liv med sleeve” som jag nu ska läsa ut och ordentligt.
Jag ska samla på mig tips och råd om hur jag ska förbereda mig mentalt på kampen.

Något jag också måste ha förberett är just LCD pulvren och sopporna.

Dom kommer bli en utmaning för mig, just pga konsistensen.

Så om någon läser detta och har tips mottages det mer än gärna.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag stundade besöket med kirurgläkaren ang beslutet om att ev få göra en gastric sleev via landstinget.

Upp tidigt med barnen och skjutsa dom på skolan och dagis och sedan iväg på sjukhuset.
Helt galet nervös så jag tom mådde illa av allt.

Först lite kontrollen 117,6 kg stannade vågen på idag och ett buksmärtor ca 125 cm alltså den förnedrande känslan går inte att förklara. Känns så hemskt hur jag kunnat tillåta mig själv att hamna i detta läge och än värre har det varit.
Jag blir bara så himla ledsen över faktumet hur jäkla illa det är.

Fick slå mig ner i ett väldigt minimalt besöksrum efter det och vänta in läkaren.
När han kom in var jag så galet nervös så jag nästan ville kräkas samt att känslan över att jag inte kommer få den beviljad var så sjukt stor.

Fick tala om alla mina tankar kring anledningen till min vikt, hur mitt liv ser ut idag och allt sådant.
Gick igenom alla för och nackdelar och alla risker med en ev operation.
Han gjorde undersökning osv.

Sedan berättade han för mig att jag tyvärr ligger under BMI kravet dom har när man i övrigt är fullt friskt. Vilket jag visste och även det var min oror att inte få anledning till att få igenom den.
Han berättade även då att de håller rätt hårt på dom riktlinjerna men att de i andra hand inre ville att man ska gå hem och äta upp sig dom kilona som saknas, för mig saknades det 5 kg för att uppfylla BMI kravet.
Annars såg allt lovande ut och jag uppfyllde de andra kraven de hade, ålder och motivation till att kunna fullfölja både perioden innan och efteråt.

Så svårt att förklara i text om hur besöket förlöpte på riktigt.
Svårt att Sätta ord på allt.

Men tillslut så frågade han vad jag själv ville, och svaret på det var för mig rätt enkelt. Jag vill göra operationen och ör fullt medveten om risker och komplikationer men även på det positiva.
Så tillslut blev beslutet att jag fick den beviljad och en opanmälan är nu gjord.
Känns helt galet nervöst och spänt på samma gång.

Dock är väntetiden lång i detta landsting och det beräknas vara ca 3-10 månaders väntetid. Känns helt galet länge men har jag väntar så här länge kan jag vänta en stund till även fast känslan är att bara vilja få den gjord nu när man fått beslutet om att få göra den.

Alltså känns bara helt galet och jag vet inte mer vad jag ska skriva just nu.
Ska försöka knopa ner hur hela denna resa började någon dag men nu börjar vi här.

Likes

Comments

Vi börjar från början i en lite opersonlig stil och inte allt för ingående.

Jag är kvinna i 30+ åldern.
Jag har man och barn som jag bor tillsammans med, och jag älskar verkligen min familj. Vi är en rätt aktiv familj som tycker om att vara skog och natur

Att jag startat denna blogg är för att kunna dela med mig av tanke och funderingar kring många saker i livet. Endel djupa och kanske tom jobbiga men andra härliga och glada hoppas jag också på.

Namnet på bloggen min viktiga resa 2018 kommer från många olika anledningar men mest av allt mitt beslut om min resa mot förhoppningsvis ett ja från landstinget om en gastric sleeve, men även om hur jag vill övervinna mitt mående på det psykiska planet fr en utmattnings depression som kommer och går.
Men allt kommer säkerligen komma mer djupare ju mer jag sätter mig ner och får ord på alla mina tankar och känslor.

Vad vill man veta?
Vad ska man dela med sig av?

Likes

Comments