Demens är verkligen en vidrig sjukdom

Idag på eftermiddagen så åkte vi förbi min farmor på demensboendet.

Vi tog en eftermiddagsfika tillsammans då vi hade köpt med vaniljmunkar som hon gillar vi pratade och ibland går det lite bättre och ibland kommer hon knappt ihåg något rätt eller så rörs det ihop.

Jag klippte och filade naglarna på henne och sen ville hon ha nagellack så jag måste köpa det ett rosa vill hon ha det är ändå något som sitter kvar då hon ofta har haft det förrut med.

Jag kan inte låta bli att undra hur det blir den dagen när hon inte kommer ihåg oss mer hon är vissa gånger där redan hon har blivit lite mer osäker på vem man är och man får förklara mer.

Jag vet att många säger att när hon till slut helt glider in i demens bubblan så lider hon själv mindre men kan man vara säker på det ?

Jag är så glad för dom stunder vi får tillsammans och där vi kan prata lite men som anhörig så ja visst knyter det sig i magen och vissa gångerså känns det så otroligt sorgligt att se henne förlora sig själv mer och mer.

Hon har sin almanacka där hon ringar in dagen som är samt lägger en penna för att på så sätt förslka att vara extra säker på att dagen blir rätt men sen frågar hon ändå och man förstår vad allt detta tar energi ifrån henne.

Idag kände jag mig ledsen när hon sitter där framför sitt block på köksbordet med små kom ihåg om vad busken utanför köksfönstret heter, eller vad boendet som hon är på heter, vad min mamma hade i sitt ben när hon hade ont ja ni förstår små saker att försöka hålla fast vid för att på så sätt hålla fast i något i en vardag som inte längre fungerar men ändå så fungerar det inte.

Hon har även börjar bli osäker på om vi bor kvar i samhället eller om vi ens bott där någon gång det gör ont och det knyter sig i magen.

Men jag är tacksam för dom stunder vi får och idag så blev det lite skratt men jag måste bara få säga att demens är en vidrig sjukdom både för den drabbade och för dom anhöriga.

När vi gick ut ifrån boendet så stod hon i fönstret och vinkade då slog det mig tänk den dagen när hon inte står där och vinkar, när handen inte längre fungerar eller att hon inte ens finns kvar.

Fy vad jobbigt!

Som anhörig har redan sorgeprocessen startat det gjorde den redan vid diagnos tillfället och det är tungt jag vet att vi inte är där än men vi vet alla hur detta kommer att sluta.

Demens är en dödlig sjukdom och idag kände jag mig ledsen när jag gick därifrån.

💔

#Fuckdemens

Gillar