Vissa dagar så är livet onödigt hårt

Idag så hände det, min kropp sa helt ifrån den tycker nog att det räcker nu.

Med matta och skakiga ben jag kan inte förklara det bättre än att kroppen känns som en ända sladdrig spagetti.

Minnet har slirade en längre tid men jag har nog ändå nonchalerat det vilket är mycket dumt och jag känner mig nu alldeles utpumpad.

Jag har gråtit eller snarare brutit ihop två gånger idag och bara gråtit och jag känner mig väldigt skyldig till situationen då jag förmodligen inte har lyssnat tillräckligt på vad min kropp orkar.

Det är ingen lätt balansgång när huvudet och viljan vill en sak men när det i praktiken inte går för kroppen klarar det inte.

Nu måste jag göra en hel omvändning och bärja att ta allt i ett mycket lugnare tempo. Jag måste vila, ta promenader och komma ihåg att andas och att bara vara.

Jag märkte när jag ikväll satte mig ner och djup andades att jag har nog knappt andats alls dom senaste dagarna.

Att julen ändå är ganska nära stressar mig lite för jag vill så gärna hinna att återhämta mig lite.

Idag är det också en sådan där dag när jag har lite svårare att acceptera vad mina sjukdomar gör med mig och att jag blir så begränsad, det är tufft.

Tur att det den känslan bara kommer ibland och den gör oftast det när kroppen blir helt utslagen då är det mycket närmre att känna så.

Men det är bara att ta nya tag igen och livet kan ju inte vara på topp jämt.

God natt och kram på er 💗

Gillar