Vem är jag ?

Det är många som kommit nya till min blogg och ni är så välkomna 💕

Alla ni som läser min blogg det betyder så mycket att ni läser och tänk att ” lilla ” jag kan vara intressant att läsa om.

Jag ångrar ingenting att jag började blogga den där våren År 2017. Men det var min dåvarande situation, fylld av ångest och rädsla efter mitt tumör besked och inför min stundade stora operation som jag skulle göra på akademiska sjukhuset i Uppsala som fick mig att vilja skriva av mig.

Jag behövde få alla känslor ur mig och det blev startskottet för denna blogg. Det jag inte visste där och då var att jag skulle fortsätta min blogg, utan jag tänkte mest att jag skulle skriva av mig för stunden.

Jag har verkligen gillat att jag valde att starta bloggen just här på nouw, jag tycker att det är trevlig här, vi håller en god ton och stöttar, peppar och finnas där för varandra.

Jag lever utöver detta med en jobbig barndom som alltid kommer att prägla mitt liv men jag har mer distans till det som hänt mig idag.

Jag utbildade mig till undersköterska efter att ha arbeta ett sabbats år på dagis och lekis där vi bor.

Jag trivdes mycket bra som undersköterska och arbetade på timmar fram till december år 2001 då förändrades allt. Då jag var med om en bilolycka och fick en svår whiplash skada och därefter började smärtan sprida sig först till nacke, axlar och vidare ut i resten av kroppen jag hade utvecklat generaliserat smärtsyndrom i hela kroppen.

Jag fick också diagniosen svår fibromyalgi. Där började min kamp tillbaka till en vardag igen, en vardag som sjuk men kroniska smärtor 24/7 i precis hela kroppen och med allt vad det innebär man kan lugn säga att mitt liv tog en ny vändning.

År 2003 förtids pensionerade försäkringskassan mig och jag blev sjukpensionär. Mitt liv blev inte som jag hade tänkt.

Jag lever också med endokrina sjukdomar.

Jag har fått kämpat enormt med att acceptera min situation.

Efter många år så kunde jag sakta börja att acceptera mitt nya liv, jag var tvungen för att få en sådan bra vardag som det går.

Med tiden så har jag lärt mig att inte sätta några höga mål, utan att ta dom små utifrån vad jag idag klarar av och inte tänka vad jag skulle ha klarat som frisk för det trycker bara ner mig.

Idag gläds jag över dom små sakerna i livet, jag känner tacksamhet över mycket trots att min vardag är en daglig kamp.

Att ha kunnat förändra mig så pass mycket har mest suttit i mitt tankesätt. Det är där all förändring börjar och med sitt tankesätt så har man en enorm kraft att kunna förändra saker och växa som person.

För som sjuk är det ofta vanligt att man hamnar i negativa tankesätt som att jag är inget värd.

Så åter igen till frågan, vem är jag?

Jag är en medelålders kvinna på snart 46 år som bor i ett mindre samhälle i sörmland

Jag träffade min make år 1993 och vi har sedan dess varit tillsammans och vi komplitterar varandra bra. Vi flyttade till ett litet hus 1999, och vi gifte oss samma år.

Jag gillar mitt lilla hus och min lilla trädgård.

Dom dagar när jag klarar av det så gillar jag att laga mat och baka. Jag tycker om att få lite egen tid för mina egna tankar ibland, jag är en tänkare.

Jag gillar att göra små utflykter och jag älskar sjön och havet. Jag brukar säga att västkusten är mitt andra hem.

Stora syster eller lilla syster?

Jag är äldst av en syskonskara på fyra barn.

Att åldras,

Jag lider inte av någon som helst åldersnoja och har aldrig hamnat i någon ålders kris vilket är skönt. Att åldras är baraen naturlig del av livet.

Är jag för snäll?

Jag låter mig inte utnyttjas av andra längre, idag har jag lärt mig att säga nej till saker om jag inte orkar göra det som efterfrågas pga min sjukdom.

Jag plockar inte upp efter andra som ändå inte är tacksamma eller att det inte är min sak att ta hand om. Det har jag gjort alldeles för många gånger.

Men oj vad jag har fått träna på att komma dit.

Är jag för det elak? Nej jag har blivit snällare mot mig själv.

Vilka årstider gillar jag ?

Jag älskar alla årstider och alla har sin charm, men jag börjar mer och mer gilla sommaren. Jag är en riktig jul tok och älskar allt som har med julen att göra.

Vem saknar jag mest,

Min farfar som var en trygg punkt i min tillvaro men som tyvärr 1999 gick bort efter att ha fört en kamp emot cancer.

Om jag hade fått önska mig något, vad skulle det vara?

Att jag skulle ha fått ha ett liv utan sjukdom, att vi hade kunnat få ett barn, och att vi skulle ha bott på västkusten.

Serie eller film?

Det är lite olika jag är nog lite av en ” periodare ” och varierar mellan serier och film

Husdjur?

Jag har varit van att under många år haft katt och jag älskade varje minut med den lilla lurviga varelsen med fyra tassar.

Jag kan verkligen sakna att ha katt.

Men ibland kommer även tanken på att få ha en liten hund.

Husdjur ger verkligen oss så mycket.

Vad gör jag med det tunga bagaget jag bär på?

Det får vara där, jag har haft terapi och bearbetat det mesta. Vissa saker kommer alltid att vara smärtsamma att bära men dom är också en del av mig.

Mitt bösta tips är att gör upp och bli så mycket vän med bagaget som det går.

Mina slut ord.,

Det är alltid du själv som i slutänden har makten över ditt egna liv. Det du behöver göra är att besluta dig för det du vill göra, bearbeta, acceptera och läka för att kunna gå vidare.

Och att vara rädd om det ända liv du har och kommer att få.

Älska dig själv och andra, stoppa undan bitterhet och låt inte något hat få ta plats i ditt liv.

Även om inte ditt liv blev som du ville så kan du acceptera och hitta vägen att älska ditt liv igen.

Det är du som har makten över din förmåga att tänka och förändra låt aldrig någon annan ta det ifrån dig.

Kram 💕

PS. Har ni frågor så var inte rädda att ställa dom till mig. DS

Gillar