Vaknade idag till regnet som smattrar mot fönstret

Idag så är sommaren som bortblåst ute, endast elva grader varmt visar termometern och regnet vräker ner till och från.

Men i vanliga fall så brukar jag tycka att sådana här dagar är extremt tråkiga när dom kommer och jag brukar lätt kunna bli lite rastlös i varje fall nu på sommaren men idag så tycker jag faktiskt att det är riktigt mysigt och skönt.

Den tunga och kvava luften som varit inne går att vädra ut och man kan äntligen få lite gjort inne det som snällt har legat på hög och väntat på sin tur när man istället har prioriterat att vara ute i solen.

Det är också tillåtet att när regnet vräker ner att sätta sig mitt på dagen och kolla en bra serie. Självklart så får man göra det annars med men jag är mer så att jag inte brukar göra det om solen skiner utanför fönstret nu på sommaren.

Jag gjorde klart lite måsten igår då jag hade tid på sjukhuset och till dagsjukvården för att få en injektion, så jag hoppas nu att den sprutan piggar på mig lite och kanske så minskar den min värk i musklerna lite med. Efteråt så stannade jag till och handlade lite mat på vägen hem.

Väl hemma igen så var jag så trött så jag var snurrig i huvudet så jag bestämde mig för att lägga mig en stund på soffan och det var välbehövligt då jag sen sov i hela två timmar.

Jag måste bli bättre på att göra just det, gå och lägga mig en stund när kroppen strejkar men jag är så otroligt dålig på det. Men det skulle göra mig gott istället för att jag ska streta emot när kroppen visar vad den behöver jag vet inte varför jag gör det hela tiden, kanske så är det någon slags förnekelse eller försvar emot att jag är sjuk, jag vill så gärna vara frisk och ha orken så jag stretar emot tröttheten.

Vet inte om det är just det som det beror på men det är dumt jag vet.

Vissa bitar har jag accepterat med mina sjukdomar men vissa är svårare. Som den enorma energi som dom tar ifrån mig, att min kropp kan kännas som att jag vore 100 år det är svårt att acceptera, att jag blir så begränsad är tråkigt men det svåraste att handskas med är ändå alla dom saker som man vill kunna göra men som smärtan och orken sätter stopp för och det är så otroligt frustrerande och det kan jag ha svårare att acceptera.

Och då vet jag ändå hur ofantligt mycket som jag redan kämpar med dagligen och emot för att jag skall kunna ha ett så normalt liv som det bara går utifrån det handikapp mina sjukdomar orsakar mig. Hade jag inte kämpat så mycket så skulle det ha varit ännu värre, kanske så hade jag inte tagit mig upp ur sängen vissa dagar.

Och det kämpandet innefattar också sjukgymnastik, läkarkontakter, att kräva sin rätt i behandlingar, att dagligen kämpa i hemmet med allt som behöver göras osv.

Jag skulle också behöva ta tag i nu när dessa svalare dagar kommer att laga ihop lite goda grytor och frysa in, det är sådant som man får tänka på och planera för så att när en väldigt dålig dag kommer och när inte orken finns där för att laga mat så finns det ändå något gott i frysen att tina på.

Jag skall nog lyckas att hitta på något att göra denna mulna tisdag med, men jag skall också tänka på att vila jag lovar mig själv det här och nu.

Det finns alltid något som man har sparat till en regnig dag.

Hoppas att ni har en fin tisdag

Kram/ K


Gillar