Tre år sedan idag

Idag är vi där igen , årsdagen som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Dagen då jag hämtades med taxi ifrån patienthotellet och skjussades upp till port 50 där thoraxintensiven och thoraxavdelningen fanns och det var där som jag skulle ligga efter min operation.

Jag var lugn inombords och jag hade inte ett spår av den ångest som jag hade kämpat med tiden efter min tumörbesked jag hade till och med sovit bra natten innan bara vaknat till några gånger och kollat klockan och somnat om jag hade bara en sak i sikte att få ut tumören som växte där på insidan av mitt bröstben.

Den oinbjudna gästen.

Operationen tog nästan tre timmar och smärtan av mitt uppsågade bröstben och av vävnaden dom skurit i när jag väcktes upp ur narkosen var hemsk den smärtan den går inte ens att sätta ord på.

Min blick var trött och sliten efter det stora trauma jag hade utsatts för.

Vägen tillbaka blev också väldigt lång med komplikationer som tillstötte och det vart en enormt jobbig och krokig väg tillbaka och med mycket svåra smärtor och vissa gånger var jag beredd att ge upp.

Men jag vann över tumören och jag lever idag. Det känner jag en enorm tacksamhet över.

Jag kommer för alltid att minnas den där dagen den 24/7 är dagen när läkarna räddade mitt liv. Jag lovade mig själv att jag skulle göra min första tatuering efter denna resa den har jag inte gjort än men kanske så borde det stå ” I survived 24/7-2017 ”

Denna resa har gjort mig betydligt mycket mindre rädd för saker för jag vet att jag klarar mer än jag tror jag fick verkligen testa min styrka där och då.

Den här dagen betyder väldigt mycket för mig och jag kommer för alltid att vara Akademiska sjukhuset och thorax evigt tacksam 🙏🏽