Söndag som går mot måndag igen.

Måndag snart igen...

Jag vet jag skrivit om min känsla så här i slutet av söndagen och om en ny vecka som snart ska ta vid. Jag har ungefär samma känsla denna vecka.

Mina veckor och dagar sinar nu och att operationstiden verkligen kan komma vilken dag som helst dom kommer ju kalla mig 1-2 veckor innan operationen. Och det är som mest tre veckor kvar på väntetiden.

Så jag är väl medveten om att det börjar vara dags snart precis vilken dag som helst.

Är jag redo vet inte svaret på det helt jag har stallt in mig på operationen men kan man någosnin känna sig fullt redo inför ett sådant stort ingrepp. Tveksamt!

Varesig det är så att jag skulle ha en sämre sort av celler i tumören eller att det faktiskt händer något under operationen den känslan gör sig påmind till och från.

Det finns alltid risker.

Man önskar att allt ska gå bra men hundra procentiga garantier kan ingen ge mig.

Jag har verkligen sedan mitt cancer besked tankat mig med med vår och sommar minnen. Små utflykter, återhämtning, grönska, sol, blommor och så nu med lite värme.

Men jag hade önskat lite mer av sommaren innan operationen det skulle ha varit skönt. Samtidigt vill jag inte gå med tumören en enda dag till jag vill ha bort den ur min kropp.

Det är en olusig känsla att något växer där inne i min bröstkorg och som inte ska vara där. Så det är nog skönt när den väl är borta.

Men det ser ju ut som att jag åtminstonde fick vara hemma över midsommarveckan så skall njuta av den helgen. Önskar sol och värme men midsommar brukar ju oftast bjuda på kallt väder och regn.

Men det kostar ju inget att ändå ha en sådan önskan.

Dom här varma sena kvällarna har jag passat på att njuta av med sena promenader och att kura ihop mig under filten på altanen. Det är kvalite det, större saker än så behöver det faktiskt inte vara för att njuta av tillvaron.

Jag skall njuta och ta in varje dag innan det är dags....

Gillar