Sammanfattning av År 2018

Då är ett nytt år snart här och År 2018 går mot sitt slut. Förr kunde jag nästan vara lite sentimental när vi kom till övergången mellan det år som varit och det år som skulle komma.

Kanske berodde det mest på att jag visste vad jag haft för år men inte vad jag skulle få. För jag var en sådan person som gärna ville veta i förväg vad som skulle hända och ha kontrollen men det är dock något som jag idag har släppt mer och mer på och det är befriande. Idag så lägger jag inte så mycket fokus på det utan tänker mer att det ska bli spännande att se vad nästa år har att bjuda på.

Det som inte har varit bra kan man ju jobba på att förbättra och det som varit bra kan man ju se till att behålla. Jag ger inga nyårslöften utan jag tycker mer att dessa bara bygger upp en press och stress och om dom sen inte infrias så kommer en besvikelse.

Ett löfte eller mer ett motto jag har är ” att behandla andra som du själv vill bli behandlad ” och mer mänsklighet åt världen. För det behövs i dessa hårda tider som råder.

Att ge någont kanske till en främling du möter, en blick, ett leende, en hälsning eller att bara prata några ord, att se och lyssna kan göra under för den som behöver det. Det är väll ändå något som jag tycker att varenda människa borde ha råd att kunna göra. Och du får så mycket tillbaka om du bara vågar att ge.

Att vara öppen, att inte döma eller att inte vara rädd för olikheter för olikheter är inte farliga vi kan lära oss av varandra.

Det är något som jag önskar inför nästa år. Vi människor skulle komma långt om vi lade ifrån oss alla fördomar.

Att vara sann mot sig själv att erkänna sina fel och brister, att tillåta att det gör ont ibland. Men också att klappa sig själv på axeln när man gjort något bra. Att våga vara stolt över sig själv, du är ju ändå unik det finns ju ingen mer som dig på jorden.

Många kastar bort sitt liv på att döma sig själv, att känna självförakt, det är slöseri på din tid om du är där just nu gör en förändring, ta terapi och försök att vända ditt liv. Blicka framåt och våga möta och älska dig själv.

År 2018 var för mig ett år som bestått av att fajtas med mina sjukdomar, sjukhusbesök och röntgen undersökningar.

Jag har genomgått jobbiga kontroll röntgen undersökningar och den eviga väntan där emellan där man svävar i ovisshet om tumör resten har ändrat sig eller inte. Det har tärt på mig, det har gjort att jag inte fullt ut har vågat leva helt och känt mig lycklig.

Hela denna resa från besked, operation till nu har dödat en bit av mig på ett sett. Jag har inte riktigt varit den jag var innan, lite mer lågmäld, och haft lite svårare till skratt

Jag arbetar ständigt varje dag för att komma tillbaka. Men den svåra tiden har också lärt mig så ofantligt mycket.

Men förutom dessa tunga bitar så är jag så tacksam för dom människor jag har i mitt liv och för min make.

Jag älskar våra stunder tillsammans, våren, sommaren, hösten, vintern alla årstider har gett mig minnen som jag är så tacksam för att ha. Vi hade en otroligt lång och varm sommar till och med jag tog mig ju i och badade och det var så otroligt skönt.

Musik är ännu ett stort intresse som jag har och det blev lite av det nu i somras och på vintern. 

Dom mysiga utflykterna, maten, fiken som vi har stannat på allt ligger där iform av minnen på mobilen bland alla bilderna som jag har sparat. Men också färskt i mitt eget minne.

Allt mysigt jag är med om blir som en litet extra energi reserv som man har med sig resten av året. Blir det jobbigt och tungt så kan det hjälpa att ta fram dessa stunder och peppa sig med.

Nu i november så fick jag det bästa beskedet som man bara kan få att den tumör rest som jag haft kvar bakom bröstbenet har helt försvunnit. Den är borta.

Ett besked som helt drog undan benen på mig men på ett positivt sett.

För tillfället bär jag inte på någon ny tumör och det är så ofantligt skönt och ett helt overkligt besked att få när man levt med denna vetskap i över ett års tid att jag hade en tumör rest kvar som kan ställa till det.

Lättnaden infann sig hos mig direkt, benen blev matta och svåra att bära mig och tårarna rullade på min kind. Allt var en lättnad och en otroligt lycko känsla infann sig hos mig över beskedet som jag hade fått.

Jag kommer så väl ihåg känslan jag fick direkt efter beskedet för jag kände mig så himla ” FRI ’ Det kändes som att jag äntligen var fri och kunde ta kommandot över mitt egna liv igen. Jag kände mig lättare, andningen var inte lika tung, hela auran kring mig blev lättare. Ni som varit med om något liknande kanske förstår vad jag menar.

Det är jätte svårt att i ord beskriva den känslan men jag försökte och gjorde mitt bästa.

Det kom fram lite fler bitar som jag nu behöver bearbeta, bitar som jag lite på flit stoppat undan där längst bak för att orka ta mig igenom vardagen. Det är dags att lyfta dessa bitar nu. Jag vet att jag behöver det för att lyckas gå ännu mer framåt.

Jag har lovat mig själv att rädslan skall aldrig får stå ivägen för mig, likaså skall inte några negativa känslor få borra sig in och förstöra för mig.

Jag skall kämpa mig tillbaka starkare och klokare än någonsin och med en stor livserfarenhet rikare,  en livserfarenhet som också har gjort mig så otroligt mycket starkare.

Så slutet på År 2018 blev högsta vinsten för mig.

Så År 2019 bring me on....... Jag är redo.

Gott Nytt År till er 💞 Kram



Gillar

Kommentarer