Onsdag kväll och jag sitter och kurar ihop mig under filten med tända ljus

I lördags så tog maken och jag oss iväg när det börjar skymma till kyrkogården för att tända ljus för våra nära och kära som inte finns med oss längre.

Förr kunde jag tycka att det var en ganska tung helg att ta sig igenom och det finns väll sådana perioder nu med ibland.

Men jag försöker vända det till att istället se den som en fin helg. Att man ägnar sina kära en extra tanke till alla dom som man saknar och alla som kämpar med diverse saker där ute. Jag tror knappt att det finns en enda som när dom väl går bort som inte vill att vi som får stanna kvar ett tag till skall leva vidare.

Men perioder där sorgen tar över och gör rejält ont måste få finnas där det är en fas som man måste komma igenom för att sen kunna bli stark igen.

Lättare sagt än gjort jag vet.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna inför den här helgen med tanke på vad jag dom senaste månaderna gått igenom men tankarna kom inte upp på mig. Och då syftar jag på om det nu inte skulle ha gått vägen för mig med min tumör. Och om det jag kände när jag stod där efter mitt tumör besked med en stor ångest bultande i mig, när jag där och då försökte få luft men varje andetag var så tungt att ta så jag knappt kunde pressa ner någon luft i mina lungor och jag hade döds ångest deluxe.

Jag fick mig en tanke ställare hur snabbt allt verkligen kan vända, hur snabbt allt verkligen kan vara över. Jag har väll alltid haft en väldigt realistisk syn på det innan det här hände med.

Men nu så kom det så extremt nära inpå mig och blev sådan verklighet.

Dock fick min man jobbigare den här helgen, han fick upp många tankar om vad som kunde ha hänt. Ibland tror jag att det är ännu jobbigare i en sådan här situation att stå brevid och känna den enorma maktlösheten som man förmodligen känner i en sådan här situation.

Men detta tillhör livet, livet består av både glädje och sorg, både lättare och svårare bitar. Det är prövningar och det är nog just det som är livet.

Nog om detta och från det ena till det andra så har jag tjuvstartat lite här hemma med pyntning.

Det är lite hyasinter och vita tomtar som inte är så juliga som fått komma fram. Det är skönt att mjukstarta lite så inte allt blir på en och samma gång.

Veckorna går så fort och vips så är vi där och det är redan första advent.

Sen tycker jag att det är himla mysigt att börja få upp lite stämning och jätte skönt att det blivit lite kallare väder ute.

Idag så tog jag en tur till en trädgård som är väl värt ett besök. Åker man inte dit för blommor så finns det många presenter att hitta samt just nu så har dom ett helt ute rum med bara jul saker. Allt man kan tänka sig.

Behöver jag ens nämna att jag fullkomligt frossade i att kolla på alla julsaker när jag väl var där 😉

Så jag hoppas verkligen att jag kan fresta er med lite pyntar lust via mina bilder.

Jag börjar bli grymt sugen på att baka lite saffrans bröd med men jag får se hur det går då jag har endel smärta i bröstkorgen ännu sen operationen.

Imorgon så har jag lite återkoppling iform av möte med min läkare och genomgång av dom senaste röntgen bilderna och fynd. För första gången så skall jag få se tumören som jag bar på.

Det blir nog intressant!

För övrigt så håller jag tummarna för positiva besked om det läkaren kallade rester under bröstbenet och uppe vid bröstbenet. Jag vill inte ha några mer negativa besked nu det orkar jag inte.

Ha en fin onsdags kväll nu alla. För mig blir det en lugn kväll med lite tv.


Gillar