När viljan och lusten finns men inte orken i vardagen.

Ute är våren igång förfullt och nu i helgen blev det till att ta den första fikan och grillningen ute på gräset oj vad jag njuter av detta nu.

Jag hade ju gått ganska mycket framåt i min utmattning senaste tiden men efter i lördags hände något igen den massiva tröttheten kom tillbaka som ett brev på posten, en massa värk i kroppen och leder på ställen som jag aldrig haft tidigare men som jag nu fått.

Någonstans har något gått fel igen om det bara kom av sig själv eller om jag är under en sådan stor press och stress i min kropp inför kommande veckans undersökning då det är dags för min andra kontroll och thorax röntgen. Någonstans vet jag ju då att jag skall få mitt svar svart på vitt om det är så att det finns någon tumörs rest kvar.

Det är en stor stress att vara under och det har det väll varit  hela tiden men det blir ännu värre när det närmar sig. Men jag får ta det som det kommer jag kan ju ändå inte påverka min situation när det kommer till den biten ändå.

Jag har även den senaste tiden haft det jobbigare med min smärt sjukdom.

Jag tror att det är svårt att förklara för någon som inte själv lever med kronisk smära hur mycket energi det tar ifrån dig med all denna smärta och hur du fullkomligt sållas på den.

Men kroppen fungerar som så att när du har en kronsisk smära så är kroppen ständigt under en stark stress situation som ett slags katastrof läge där den försöker göra allt för att värja sig ifrån smärtan trots att det inte går.

Det blir ett mycket starkt tempo för din kropp att befinna sig i och i längden så orkar inte din kropp med att ha detta tempo. Då så försöker den spara på energi och ork och då stänger den ner andra funktioner i kroppen så som minne, koncentrationen mm för att på så sätt orka ta hand om all smärta.

Det är ju ett fenurligt sätt för kroppen att göra på detta sätt och det fungerar ju bra när du tex utsätts för en tillfällig skada, operation eller liknande.

Men när du drabbas av en svår kronisk smärta så har ju inte du som drabbats bara den svåra smärtan att ta hand om tillslut utan du har en massiv trötthet ett minne som sviktar rejält och en kraftigt nedsatt koncentration som inte fungerar. Precis som om det inte vore nog redan som det är.

Livet blir helt annorlunda än det liv som man ville ha och man blir väldigt begränsad både fysiskt och psykiskt.

Det är en ständig kamp att föra och man får hitta sina verktyg för att orka leva med alla problem som den kronsika smärtan ger och ändå försöka att få lite livs kvalite. Det är inte alla gånger så lätt och det är en svår balans gång.

Jag har väll genom åren gått igenom som en sorgeprocess över det liv jag förlorade som frisk och det liv jag fått. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att man gör så och igentligen inget konstigt heller. Du förlorar ju rättså mycket när du drabbas av en kronisk sjukdom.

Kanske måste du göra precis just så för att tillslut kunna acceptera det du drabbats av och för att hitta vertyg för ditt nya liv och göra det bästa av det.

Det är lätt att både få upp känslor som att man känner sig ledsen, arg och förtvivlad, maktlöshet just för att det är tufft att orka kämpa varje dag för att bara orka leva med denna ständiga smärta samt man får ju kämpa otroligt mycket bara för att ha en vanlig vardag.

Inget är självklart längre.

Men jag har alltid vägrat att vara ett offer för att jag har drabbats av just detta. Jag har istället vänt det till att visst jag har fått något som är extremt jobbigt, något som jag inte alls skulle önskat i mitt liv men nu har det hänt och jag måste möta det och göra det bäst av allt.

Det svåraste är ju också att få ihop energin till allt eftersom den sållas så ofantligt mycket med denna sjukdom.

Och nu efter min tumör operation så är min utmattning total och jag hoppas att jag snart skall se ljuset i tunneln.

Jag hoppas att denna härliga vår och sommar tid som nu kommer skall kunna ge mig lite ny energi och vila.

Är det inte något visst ändå när sommaren kommer. Det känns som att man ännu mer på något sätt tillåter sig på sommaren att bara vara i nuet att njuta av god mat, vänner, vädret och solens strålar och att det är mer tillåtet att bara vara. Jag tror man oftare då tillåter sig att ta dagarna lite mer som dom kommer.

För mig så finns det nog inget som är så avkopplande som att gå ut på tomten lägga sig i solstolen i lite halvskugga och bara vara som i en liten halv dvala mellan vakenhet och sömn. En total avslappnings fas.Höra grannarna som skrattar och pratar där bort i fjärran, barnen som leker, gräsklipparen som låter långt där borta i bakgrunden. Dofterna från grillarna, kaffekopparna som skramlar till när dom ställs tillbaka på sina fat, och fåglarna som kvittrar i träden.

Det ger mig en sådan återhämtning och en energi boost.

Och det härligaste av allt är väll ljuset och värmen som man mår så mycket bättre av och min smärta blir lite lindrigare till och från av det vädret och för varje lite bättre dag är som att vinna högsta vinsten för mig.

Det blir som ett litet andrum från den allra värsta smärtan och det är guld värt för mig. Och även för att sedan igen orka möta en höst och vinter.

Idag så skall jag bara ta det lugnt och vila då min kropp skriker efter vila så det blir att lyda den.

Jag hoppas att ni alla där ute har en fin tisdag.

Berätta gärna om era sätt och knep för att orka möta vardagen. 

Stor Kram på er 💕




Gillar