När inte allt flyter på i vardagen som man hade önskat.

​Det var ett tag sedan jag skrev något inlägg jag har inte riktigt orkat hålla fast i bloggandet nu även om jag skulle behöva få ur mig saker​.

​Men orken är sådan nu att det är inte självklart vad man kan eller behöver göra. Det går upp och ner med orken och energin.

Utmattningen sitter hårt fast i kroppen och det är som om hjärnan och kroppen inte alls samarbetar alla dagar just nu.

Förra veckan började jag min terapi och kemin emellan mig och terapeuten kändes bra och det är ju viktigt om det skall ge något. Det är skönt att äntligen vara igång.

Vi kommer att starta på en gång veckan men hela tiden stämma av så inte min utmattning blir värre för då skulle vi lägga till någon vecka ytligare mellan gångerna.

Det var skönt att pratat igenom vad jag varit med om och vad det gjort med mig. Inget var några konstigheter enligt terapeuten av mina upplevelser.

Men hon konstaterade att jag är ännu ” ärrad ” av det jag varit med om och dock inte bara på utsidan utan även insidan.

Som hon kallade det så är jag väldigt ” skör ” än efter allt jag gått igenom. Och de är tyvärr något som inte alla kan förstår i min omgivning. Många tycker nog att det har ju gått sex månader sedan operationen nu så då är det över.

Men ändå är jag inte färdig läkt varken fysiskt eller psykiskt än på långa vägar.

Jag har fått kämpa med både den fysiska och själsliga biten. Eftersom inte min läkning gått som den ska har både den biten och smärtan varit och är jobbig än.

Man syr ihop med två lager ståltråd och drar ihop bröstbenet igen efter operationen med ganska mycket våld och dessa ståltrådar som jag nu har i min kropp de reagerar jag emot. Det är ju en främmande kropp som igentligen inte ska finnas där och jag får reaktioner emot ståltrådarna och de ger mig inflammationer.

Jag kan ännu få det tyvärr.

För mig slutade inte kämpandet eller min resa för att operationen var över och jag var hemma igen utan jag kämpar på än.

Jag har fått mycket nervsmärta över det stora operations området.

Mitt immunförsvar har blivit nedsatt efter operationen och jag drabbas av förkylning på förkylning och en allmän sjukdoms känsla i kroppen. Skit jobbigt rent ut sagt.

Det kanske slutar med att jag måste få boost injektioner för att försöka stärka upp mitt immunförsvar.

Det är tufft att kämpa med alla motgångar.

Nu vill man bara att det ska vända så man kan njuta av vår solen när den väl kommer.

Annars så har jag lyssnat mycket på min kropp och inte gjort mer än vad jag orkar. 

Jag gör det jag tycker om och som jag orkar. Man får sätta en liten guldkant på sin tillvaro då och då även om det inte är något märkvärdigt för att orka kämpa vidare.

Tiden går fort tycker jag och dom sex månaderna jag hade innan det var dags för den nya kontroll röntgen är det bara en månad kvar av snart och det känns lite nervöst.

Så kommer jag nog att känna ett tag nu tror jag. Sen är det ju det där med att dom inte vet om det finns tumör rester kvar och det är ingen kul vetskap att bära.

Detta var en liten uppdatering i mitt läge.

Nu blir det lite tv och en kopp honungs vatten och så ska jag försöka att mota förkylningen bort. Får se hur det går.

Kram till er 💕




Gillar