När ett två år gammalt minne dyker upp och får hela min kropp att reagera igen

När jag idag öppnade upp fliken minnen i facebook och möts av den status som jag idag för exakt två år sedan skrev och tänkt att jag åter igen kan känna av den ångest knut som jag även då hade i maggropen. Min kropp reagerade på inlägget och pulsen gick upp.

Den röra av kaos och ångest som jag då för första gången fick uppleva på riktigt, chocken jag hade över det besked som jag nyss hade mottagit per telefon tiden hade stannat och kroppen lydde inte längre den var förlamad av ångest och oro det var hemskt jag minns det än idag tydligt.

Texten jag hade skrivit var följande........

—————————————————————

” Känslan när en läkare ringer upp pga lungröntgen som gjordes förra veckan 😏

Är allt bra brukar dom skicka brevsvar.

Läkaren säger "Förändringarna i lungan är oförändrade vilket dock är bra "

Men säger sen läkaren.......

Vi har hittat en annan tumör som är 3 cm i diameter och en ovanlig tumör som heter tymom som utgår från tymus.

Den drabbar 20-30 personer årligen i Sverige.

Och den måste opereras.

Vi har kopplat in lung kliniken i Eskilstuna och dom har i sin tur skickade mig vidare till Thorax i Uppsala.

Den sitter i en körtel som styr immunförsvaret vilket jag alltid haft problem med.

Men är orolig då den sitter i brösthålans övre del under bröstbenet och stora blodkärl över och nära hjärtat.

Fan rent utsagt orkar inte mer.

Nu väntar dom på svar från Uppsala om dom behöver mer bilder, prover osv.

Eller om dom har det dom behöver för operation.

Varför jag ????

Jag brukar verkligen inte tänka så men nu gör jag det jag har fått totalt nog av allt.

Jag är chockad jag är förbannad jag är ledsen 😢jag är allt känslomässigt.

Allt är en enda röra.

Orkar inte mer nu.

Ska försöka trycka undan oron och andas....

🙁😢

Är verkligen glad jag har min man i allt detta❤️ “


—————————————————————

Att få detta jobbiga besked via ett telefonsamtal var inte det bästa beslutet som sjukvården gjort. Man bör ta det mellan fyra ögon via ett besök.

Att inte heller läkaren som ringde kunde något alls om detta så att jag kunde få lite svar på mina frågor det var inte heller helt optimalt man lämnas ju helt själv sen med alla dom tusentals frågor som far i huvudet.

Dom frågor som jag sen hade blev helt obesvarade i hela tio veckor innan jag väl fick mer information uppe på thoraxkirurgen i uppsala.

Usch vilken tid detta var men jag kan också känna en enorm tacksamhet över att hur mörk och jobbig denna period än var så tog jag mig igenom den. Och ser jag idag tillbaka på allt så inser jag ju att jag inte ens har passerat två år sedan operationen gjordes och jag måste ju då säga att jag ändå har tagit mig igenom mycket av allt jag var med om och hur långt jag faktiskt har kämpat mig tillbaka.

När det väl gäller så är vi nog alla ” krigare ”innerst inne vi ger inte upp och vi kämpar in i det längsta för att få ha vårat liv kvar en stund till.

Jag tackar dagligen min lyckliga stjärna för att jag fick ha mitt liv kvar eller åtminstone till låns ytligare en tid för egentligen så är det ju så det är vi har alla våra liv bara till låns 🙏🏽


Gillar