När det var dags för sjukhusbesök igen

Natten till fredagen var det dags för sjukhuset igen maken ringde 1177 när min smärtskala låg på 9 av 10 möjliga.

Jag hade då tagit alla smärtstillande mediciner jag hade plus en extra och det var inte ens så att dessa lindrade lite inget bet på smärtan just då.

Smärtan var så vidrig så det gick knappt att röra sig eller att andas normalt. Smärtan satt mitt i bröstbenet men strålade även ut mot sidorna.

Akutmottagningen är ju inte kända för att vara snabba och trots på skjutningar från oss så fick jag vänta hela två timmar sen jag kom in till dom innan jag fick smärtstillande vilket är under all kritik då dessa smört toppar skall tas bort omgående.

Det blev i varjefall röntgen CT med kontrast efter några timmar och när läkaren kommer in pch ger svaret blir jag alldeles kall.... det känns som om skräcken kommer över mig direkt och att färgen jag hade i ansiktet fullkomligt rinner av mig.

Läkaren berättar att man kan se en förtätning över operations området men han säger också att dom  inte har möjlighet eller erfarenhet att kunna se hur det skall se ut efter en sådan här operation som jag gjort.

Han säger att det kan både vara normalt men också något som behöver åtgärdas och då skickas du till Uppsala igen.

Där i stunden känner jag paniken börja krypa i mig och tankarna flyr i huvudet.... finns det cancer kvar, behöver jag opereras igen osv. En sak vet jag ivarjefall att jag har inte tillräcklig ork för allt detta igen.

Läkaren kontaktar en av dom proffs jag hade i Uppsala men han är inte i tjänst så han får prata med en annan thorax kirurg som kollar röntgen bilderna.

Denna läkare konstaterar att bilderna ser helt normala ut över operations såret. Men däremot kan läkaren se att mina båda lungor i nedersta delen har fallit ihop. Och därmed inte har full funktion.

Det kan bero på en komplikation efter operationen men det kan också bero på att jag har en tyst lunginflammation så läkaren i Uppsala  rekommenderar därför dom i stan att sätta mig på en pencellin kur.

Han rekommenderar även en blod odling där man kan se om jag har fått en blodförgiftning eller har bakterier i blodet mm.

Nu på måndag skall jag tillbaka till akuten för nya provtagningar och ställningstagande.

Thorax kirurgen i Uppsala ser även på röntgen bilderna att jag har små luftbubblor i bröst hålan och även dom kan ge smärta men han hoppas kroppen själv skall ta hand om dom.

Skulle dock inte kroppen göra det så finns det en risk för att man får gå in med en lång nål mellan revbenen och suga ut luften och det hoppas jag verkligen att jag skall slippa göra.

Man konstaterar även att jag har en kraftig inflammation över hela operations såret så jag blir ordinerad inflammations dämpande medicin och höjning av mitt morfin samt pencellin.

Så jag har nu så mycket tabletter dagligen så det är helt sjukt. Men det är bara att svälja och se glad ut då all denna medicin är den som skall få mig helt bra tillslut.

Jag har varit hemma hela helgen nu men har fortfarande svåra smärt genombrott som kommer och går men jag har lyckats mota dem med medicinen jag har någelunda ivarjefall.

Men det här är jobbigt för mig och det är som det är nu energin sållas och man känner sig enormt trött.


Men det är bara att gilla läget jag har inget val.

Hoppas att proverna imorgon har gått lite åt rätt håll igen. Så man slipper en stor utredning på allt igen.

Men jag kämpar på med lite promenader i varjefalll, gör andnings övningar och rörelse övningar.

Hoppas verkligen det vänder om några dagar/veckor så man kan få lite styrka inför mitt samtal med läkaren och patalogens svar på tumören.

Nu tänker jag ta mig en lugn söndag med mycket återhömtnings tid. Det behöver jag.

Sen får vi se hur morgondagen blir.

Jag är enormt tacksam för alla er som finns där för mig på olika sätt.

Är också jätte glad för den fina blomman som stod på trappen när jag kom hem i fredags från mina söta grannar. Jag blev jätte glad och rörd.

Tack 💞

Gillar