När den där välbekanta känslan kommer över mig igen....

Nu är kvällen här och om jag skulle beskriva hur jag känner mig så är det totalt överkörd, tyvärr en mycket välbekant känsla som jag känner allt för ofta.

Minnet sviktar, det svider av trötthet bakom ögonen, kroppen är förlamande trött och jag känner mig gråtfärdig.

Jag blir så otroligt trött på allt men det här är ingen tillfällighet, jag har i allmänhet mer sådana här dagar än lite bättre och det speglar bara mitt liv med kroniska smärtor och kronisk sjukdom.

Min injektion jag skulle få tog idag en ny sjuksköterska på mig och det gick helt åt pipsvängen, hon satte sprutan helt fel vilket nu förmodligen kommer att resultera i mindre verkan av ämne och jag måste snällt vänta 6v på nästa injektion.

Jag blir så ledsen när sprutan är så viktig för mig, jag anser väll att det är avdelningens skyldighet att se till att dom nya är väl införstådda med hur dom gör om dom ska jobba med det. Kanske är det just där det brustit

När vi sen kom hem från stan så blev det en fika hos mina föräldrar eftersom jag skulle lämna av pappa som hade varit med till stan.

Sen när jag kom hem så hade jag ju hoppats på att jag skulle känna mig lite bättre och ha mer ork men tyvärr så blev det inte så.
Tänk att så lite ändå ska ta all ork ifrån mig men det är nog också ett tecken på att jag inte mår så himla bra..

Så nu ska jag bara vila i soffan en stund med tända ljus och Mandelmanns gård innan det är dags att lägga sig och förhoppningsvis få sova en stund.

En kopp ört te kamomill ska jag också dricka i lugn och ro.

Jag hoppas att eran dag har varit bra, var rädda om er 💕


Stor Kram K

Gillar