När avundsjuka och missunnsamhet tar överhanden.

Tänkte bjuda på ett riktigt blomster hav och lite vårkänsla av bilden som är tagen när jag en dag besökte en blomster handel.

Härligt med alla blommor och färgen och en liten tröst i detta gråa väder som är just nu.

Jag har en länge tid ibland varit utsatt själv för detta och ibland stått brevid och sätt andra hålla på med det. Och det gör mig alltid lika ledsen och illa till mod varje gång det händer.

Det jag pratar om är avundsjuka och missunnsamhet.

Det behöver inte alltid vara så att avundsjukan beteer sig just på det sättet att man är avundsjuk för att ” den ena får det och inte den andra ”

Jag tycker avundsjukan blir så mycket värre när man blir missunnsam mot andra. När man inte kan vara glad för att någon annan lyckas med något eller när den andra har något som inte jag själv har och på så sätt börjar att tala illa om den personen bakom ryggen.

Och det spelar ingen roll vem som gör det för hos den som drabbade blir situationen mycket jobbigt.

Det verkar som att även om du själv inte är en person som på något som helst sätt skryter om saker du har eller lyckas med så blir ändå det du lyckas med på något sätt något som sticker i ögonen på den som är avundsjuk.

Igentligen ligger ju dock inte felet hos den som ” lyckas ” utan hos den som är avundsjuk och inte kan vara glad för din skull.

Jag har aldrig kännt mig avundsjuk på andra utan tänkt som så att är det något jag vill ha eller göra så får jag kämpa för det. Det är ju inte andra som formar mitt liv utan det är ju jag själv.

Ska det ske en förändring så måste jag göra den själv.

Jag ser relationer både mellan släkter, vänner, partners som går sönder pga avundsjuka och man kan undra om det verkligen är värt det?

Varför ska man ge sig på någon som lyckas med någonting. Eller är det så att om man förminskat sig själv så mycket så dina egna chanser till förändring blir små. Och då blir den som lyckats med något en person som sticker dig i ögonen. Att den personen som lyckas och inte alls skryter om det vänds ändå i dina ögon som en skrytare bara genom att ha lyckats?

Jag har svårt att förstå detta val.

Och att vara avundsjuk är ju ändå ett val som varje person har man kan välja att vara missunnsam och avundsjuk men man kan också välja att vara motsatsen.

Om jag nu går till mig själv så skulle jag aldrig kunna om jag nu var missnöjd med något eller inte hade uppnått en sak som jag ville uppnå så skulle det inte finnas i min värld att lägga det missnöjet på någon annan.

Tänk vad människor det faktiskt är som lägger så enormt mycket tid på just detta. Jag tror det gör att man bara blir bittrare i sitt liv.

Det är säkert så att eftersom jag är en sådan person som hellre lägger tiden på att kämpa med att utveckla mig själv och att känna mig harmonisk och nöjd med livet. Trots att jag kämpar med sjukdom och att jag har ett tungt bagage att bära med mig så vill jag känna mig nöjd med livet.

Vi lever ju bara här och nu.

Och det är en himla skön känsla när man lyckas med det.

Jag tittar aldrig på vad andra har och jag är aldrig avundsjuk på vad andra har och är, utan jag skapar mig det liv jag själv vill ha. Och absolut allt kan man inte uppnå men det är väll varken ett misslyckande eller något att hänga upp sig på.

I min värld så är väll livet så och hur spännande vore livet om man fick precis allting som man vill. Då skulle det ju inte finnas något utrymne för varken utvecklig av sig själv eller något att fantisera om eller att bara få drömma sig bort till.

Jag tror att när man inte kan hålla reda på sin egen avundsjuka så blir det så att den känslan får ta över man börjar ogilla människor som har eller uppnår saker som man själv inte gjort.

För att skydda sig själv så börjar man snacka skit om den andra personen för att förminska den till något sämre och mindre hotfullt. Man ser själv till att ljuga och låta sitt missnöje ta överhand. Helst vill man att flera är med på det och lögner börjar att spridas om personen som man ger sig på. Som inte alls är sanna och det kan förstöra rejält för personen som är utsatt av detta.

Hur är det ens möjligt att hålla på så mot någon jag har noll förståelse för detta beteende men jag tror tyvärr också att det tragiska är att många gör det.

Frågan är uppnår verkligen den personen som håller på så något positivt av det jag önskar att svaret var nej. Men det verkar finnas personligheter som mår bra av att trycka ner andra, att vända dennes lyckande till misslyckande. Som faktiskt på ett falskt sett verkar tro sig växa av det.

Dessa personer har jag inte mycket övernseende med.

INGEN har rätten att förminska, trycka ner eller tala illa om någon pga sina egna förminskade känslor om sig själv!

Och den personen måste förlora så enormt mycket på det beteendet istället.

Den personen som du tycker är så hemsk för att den lyckas med saker som inte du gör. Du kanske skulle lyssnat på hur den personen gått tillväga om du nu igentligen vill förändra ditt liv och ta tips och lyssna på personen istället.

Jag tycker att det finns inget som är så inspirereande som att lyssna på andra människors livsöden, styrkor och hur dom gått tillväga för att ta sig fram emot en förändring.

Kanske den här personen är en snäll och lojal person som du inte ens klarar av att se för att man låter sin tjocka dimma av avundsjuka ligga som en ridå framför det positiva.

Istället för att se personens bra sidor.

Kanske mister du personen helt istället för att ditt sätt förstör så mycket. Och även för den utsattas del.

Ställ dig frågan istället är det värt det?

Ändra på dig medans du kan för en dag så kan något hända personen du utsatte för detta och då finns varken möjligheten till att säga förlåt eller att rätta till saker kvar.

Och för att du framför allt själv ska må bra så låt inte missunnsamheten och avundsjukan stå ivägen. För då kommer du inte vidare och du kommer aldrig själv att bli lycklig.

För att få någon slags tillfredställelse i att trycka ner andra är inte den sanna lyckan det lovar jag dig och du kan sluta väldigt ensam en dag.

Ibland kan man verkligen undra varför vissa har så svårt att vara snälla både mot sig själva och mot andra.

Borde inte det vara det lätta biten.

Välj att se det positiva i varje människa istället så lovar jag dig att även ditt liv kommer att bli harmoniskt.

Vi är alla olika med det behöver ju inte för det betyda att det måste vara något negativt. Hur kul vore det om vi alla bara umgås med personer exakt lika oss själva. Jag tror det skulle kännas ganska platt. Det är väll ändå olikheterna som gör mötena mer spännande.

Se möjligheterna och sluta kritisera så blir ditt liv så mycket rikare.

Ha en fin dag och var rädda om er 💕


Gillar