När ångesten greppade tag om mig några dagar efter mitt besked...

​Idag var jag tillbaka där jag satt några dagar efter mitt cancer besked.

På den här bänken satt jag och maken som hållde min hand.... jag hade den där grå dimman framför ögonen jag var som i ett vakum allt hade stannat upp och ångesten höll ett hårt grepp om mig och illamåendet sköljde över mig.

Jag var orolig, rädd för det som skulle komma, rädd för om jag skulle få någon framtid eller om jag skulle ha den farligaste sorten cancer....skulle jag dö nu...

Ja allt snurrade verkligen i huvudet. Platser man varit på så många gånger kändes nu helt plötsligt som att jag kanske var där för sista gången.

Jag har förstått nu efteråt att det inte är några ovanliga tankar att få upp vid detta sjukdoms besked. Många planerar till och med sin begravning dock har jag sådant sedan flera år ner skrivet  så det har inte snurrat så mycket på mig.

Dock ångesten/rädslan att redan nu få lämna livet. Den rädslan fanns hela tiden i början och ännu till och från.

Man inser helt plötsligt hur många år till man vill ha, hur mycket mer man vill vara med om, att man inte någon stans är redo för att lämna livet.

Den paniken över att inse fakta det skulle kunna hända.... den hårt kramande känslan av ångest den kommer jag nog alltid efter det här att bära med mig det är ingen känsla  jag någonsin igen vill känna.

Men många är svårt sjuka och genomgår det här endel vinner över det och vissa inte.

Jag tror det är så att saker faller på plats under resan man förbereder sig själv för det som komma skall. 

Men när du först får beskedet blir det en chock allt ramlar över dig omedelbart med full kraft.

Jag är glad att den första fasen efter beskedet och alla dessa jobbiga tankar är över åtminstonde till viss del. Jag vet att operationen är stor, jag vet att saker kan gå fel under operationen, jag vet inte vilket stadie el prognos jag har....

Men jag kommer inte veta svaren på dessa frågor heller förren operationen och undersökningen av tumören är över.

Jag är så tacksam till en ny vän som jag fått tack vare denna tumör jag såg hennes inlägg jag  tordes skriva till henne och bad henne berätta om hennes upplevelse och resa då hon drabbats av samma tumör för några år sedan. Hon svarade och nu hörs vi via sociala medier och per telefon. Jag är så tacksam Eva 💗 för ditt stöd.

Jag har sagt det redan innan och under denna resa så kommer vissa att såra mig, vissa nya vänner kommer och gamla vänner kommer fram och finns där. Vi har också fått tillbaka en gammal vän som öppnat upp att finnas där dag som natt för oss. Han är bara ett samtal bort så kan vi prata om det är det vi behöver eller så kommer han om vi behöver det.

Det går inte att beskriva vad det betyder en sådan trygghet.

Man behöver många omkring sig detta klarar man inte själv. Både maken och jag behöver stöd.

Vi ser hellre att man hör av sig än inte.

I vanliga fall är jag en stark person och det är jag fortfarande men min allra första tanke var när jag fick reda på detta att jag ville berätta för dom vi känner, bekanta, grannar och vänner.

Det var jobbigt men också nödvändigt för att inte känna att vi går ensamma runt i denna bubbla och andra tror att vi har det som vanligt. Att det inte skulle försvåra att komma ut för att det skulle vara för jobbigt att stå och låtsas som om allt är bra eller där och då förklara om frågan kommer. Jag ville vara ärlig.

Jag har mötts av bara positiva reaktioner många som vill stötta och som säger att dom finns där även om vi inte känner varandra så väl. Eller att ni inte bor så nära så finns det ju andra sätt att höras på.

Jag är så tacksam 💗

Jag gör inte detta för att få uppmärksamhet eller något åt det hållet. Jag har valt att göra så här för att jag kände att det är det som är det rätta för just mig för att ta mig igenom det här.

Ingen kan anklaga mig för något om du själv inte varit i den här sitsen. Ingen vet förren man är där själv hur man reagerar eller vad just du behövde. Det gjorde inte jag heller innan.

Jag klarar väldigt mycket på egen hand i vanliga fall och med stöd från maken.

Men i detta fall behövde både maken och jag mer än så.

Tack för att ni finns ni som gör det 💞



Gillar