När andra pratar om dig eller behandlar dig illa

Det är säkert många med mig som varit med om att man bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om en.

När jag var yngre så var jag mycket känsligare för det än vad jag är idag. Visst jag kan än idag känna att det inte är kul att vara utsatt för skitsnack eller osanningar.

Men idag vet jag att man kan inte vara älskad utav alla.

Idag vet jag att det räcker med att jag själv vet sanningen om saken.

Jag tror också i och med åldern så har jag fått en mycket bättre grundtrygghet i mig själv och då kommer inte ett sådant beteende åt mig på samma sätt längre.

Ibland så undrar jag varför vissa människor har behovet av att på ett elakt sätt snacka så mycket om vad andra gör eller förvränga allt till att någon annan lever eller gör fel.

Är det för att inte bli utsatta själva, är det kanske för att dölja sin egna besvikelse över sitt egna liv, eller får man bara ut något av att var elak.

Jag tror i varje fall inte att en sådan person innerst inne är lycklig och nöjd med sitt egna liv. För behöver man då hålla på.

Jag kan även ofta tänka på det skolklimat som är idag och på våra yngre som får utstå så mycket. Hur många barn går inte på morgon till skolan med en klump i magen och med tunga steg.

Mobbningen eller hårda ord kan förstöra en människas liv.

Har ni själva varit utsatta? Har ni själva blivit vittne till att någon blev utsatt? Och vad gjorde ni?

Är det inte lätt att vända ryggen till och välja att blunda istället. Men är det rätt att göra så?

Det tycker inte jag.

Jag har nog varit en sådan person som höjer min röst och säger ifrån om någon far illa. 

Och jag har då ibland fått tagit skit själv. Men en utsatt eller mobbad person är ju redan i underläge och om inte den som ser det som händer gör något vem hjälper då denna redan nedtryckta person och som redan mår så dåligt.

Men visst jag har också varit i situationer där man har svårt att bestämma sig för om det är rätt eller fel att lägga sig i. Då får man gå på magkänslan.

Det är nog många barn som kommer tillbaka till skolan med magknip efter sommarlovet. Likaså så är det många vuxna som skall tillbaka till sina arbetsplatser där dom är utsatta och har magknip.

Tänk om man kunde få stopp på allt dåligt beteende som många har emot varandra.

Det vore ju en dröm.

Men vi kan alltid börja med att säga ifrån när både vi själva eller någon utsatt drabbas och bry oss mindre om att rädda vårat egna skinn istället.

Vi behöver mer empati och kärlek.

Om ni orkar och vill får ni gärna berätta om era egna erfarenheter.

Kram 💕


Gillar

Kommentarer