Mitt i kaoset av mitt tumör besked och hur läkarna behandlade mig som drabbad.

Ett utdrag från mitt facebook minne År 2017 som idag kom upp, jag minns denna kaos av känslor som just där och då pågick inom mig.... fy så jobbigt det var.

Och hur läkaren meddelade mig allt och kanske så var det  inte på det bästa sättet för någon som befinner sig i chock.


Jag har inte skrivit så mycket om hur det gick till när jag fick mitt tumör-cancer besked.

Men en AT-läkare ringde upp mig som inte kunde något om den tumör man hittat.

Hon var lite käck och det hördes att hon tyckte detta var spännande.

Samtalet tog knappt tre-fyra minuter sen avslutades det.

Tusen frågor snurrade i huvudet på mig.

Inte frågade hon hur jag mår efter beskedet eller om jag hade någon hos mig.

Att också ta detta besked per telefon är under all kritik.

Idag ringer denna AT-läkare igen jag hade inte mobilen på då jag är på dagsjukvården för en injektion.

Ser sen att hon ringt.

Denna gång lämnar hon allt på min telefonsvarare nämner allt inklusive tumör osv.

Är telefonsvarare så säkra idag el vem säger att jag själv hade mobilen?

Pga tystnadsplikt osv brukar inte ens sjukhuset lämna på telefonsvararen om de ringer för en tid från vårdcentralen. Men hon lämnade allt.

Är så ledsen och även om jag har en ovanlig tumör och att jag är spännande i hennes utbildning så är jag bakom allt detta en människa med känslor.

Jag är en människa som fått ett jätte jobbigt besked att tackla, någon som behöver få säga mitt och ställa frågor.

Det läkaren lämnar per mobilsvar är bla.

Att hon inte fått remiss svar än från Uppsala och hon har därför ringt uppsala som berättat att dom i onsdags hade ett möte om mig med röntgen-Lungläkare-cancerläkare-thorax.

Och skall tydligen ha ett ytligare möte om mig på måndag.

Jag får direkt frågor i huvudet som varför och vilka skall ha mötet?

Tidigast har denna AT-läkare svar nästa fredag om mig säger hon.

Men hon lämnar också att Uppsala förmodligen kontaktar mig om op tid.

Sen lämnas jag ensam med allt igen.

Vem ser mig som människan bakom allt detta inte min AT-läkare i varje fall.

Jag är bara ett spännande fall.

Men egentligen är jag pga mina besked en människa som är i sorg-ångest-rädsla-och med mängder av tankar.

Men hur jag mår frågar ingen inom vården.

Jag önskar att hon pratat med mig och inte lämnat allt på mobilsvar.

Vilket hon förmodligen inte ens får.

Ibland är man bra liten....

Nu skall jag bara djupandas lite....

Skall kontakta Uppsala imorgon och se om jag kan bli lite klokare om dom kan säga något 😞 ”


Sjukvården får ALDRIG glömma bort eller mista förståelsen för vad den drabbade går igenom.

Och något som är så oerhört viktigt är att bli erbjuden en samtalskontakt. Vilket jag inte blev på hela tiden.

Man känner sig både väldigt liten och väldigt ensam i detta läge och även med det som händer på den mentala biten i denna chock det måste även det tas med i vårdplanen redan ifrån början.

Hoppas verkligen att det blir en skärpning ifrån sjukvårdens sida när det gäller detta. Dom måste börja att se hela människan.

Kram alla ni som kämpar i detta nu emot dessa skit sjukdomar kärlek och styrka till er 💗

Gillar