Minnen...

God förmiddag, igår så passerade maken och jag tjugoett år i vårat älskade hus.

Jag minns känslan än idag hur underbart det kändes att komma innanför dörren och känna att huset var vårat.

Det fanns tveksamheter för mig att flytta tillbaka till samhället där så mycket hade hänt under min uppväxt och där jag inte hade mått bra.

Och det tog lite tid att vänja sig och under tiden så förlikade jag mig med känslan att vara tillbaka. Men vårat hus trivdes jag i redan i från början och det sägs ju att man kan inte fly ifrån det som varit och det är ju sant, det är bättre att ta tag i det istället:

Vi har byggt upp och bott in oss under åren och vi storm trivs i huset som är alldeles lagom stort för två personer.

Och vår trädgård har varit vårt stora intresse som vi jobbat med i den utsträckning som vi orkat under åren.

Jag fick också upp ett minne på facebook idag så här såg tredje februari ut förra året oj vad jag längtar efter snö.

Jag älskar snö och tycker om det dämpande ljudet som snö ger och det inbäddande och lite skyddande täcket som lägger sig över lanskapet för det är så himla mysigt och fint.

Det kanske bara är att vänja sig vid det att det blir gröna vintrar framöver men jag hade önska ett vitt gnistrande snö täcke istället.

Men jag får nöja mig med solens strålar idag och det ser ut att bli en jätte fin dag.

Igår när jag var ute i solen så njöt jag verkligen:

Och jag vill bjuda er på ett vårtecken som jag hittade i vårat häng vide träd i trädgården. Detta är väll ett vårtecken om något så härligt, videt blommar redan.

Jag önskar en en fin måndag och start på den nya veckan.


Stor Kram 💕

Gillar