Måndag och en ny vecka är här med mycket smärta

Måndag och en ny vecka har precis tagit vid. Ute ligger daggen i gräset kvar och det har precis passerat en ytligare kall natt och fler ska det komma.

Min kropp känner av kylan och smärtar extra just nu, mina muskler känns som att dom drar ihop sig extra mycket på hösten och vinter så pass så jag får smärtande myskelknuter under husen och smärtan har verkligen hittat hit.

Tyvärr kommer denna jobbiga period att sålla min energi jag kan ibland slå upp ögonen på morgonen och hinna tänka åh jag har nog sovit lite bättre inatt och sen nästa sekund så kommer den där enorma smärtan vällande över mig, den där djupa, stickande, skärande, bultande, den där riktigt djupa nervsmärta som man knappt står ut med jag ryser bara vid tanken på den och min energi rinner fullständigt ur mig på bara några sekunder.

Och min kropp som jobbat hela natten med smärta kämpar för fullt för att värja faran som smärta signalerar. En omöjlig kamp för både kroppen och hjärnan men så fungerar smärtan kroppen försöker att göra sig av med den och blir då stressad och utmattad när det inte går. Den stänger då ner viktiga funktioner som tex minnet för att orka kämpa med detta.

Ett omöjligt arbete håller den på med dygnets alla timmar då inte smärtan går att göra sig av med den är kronisk.

Så att man går in och ut i utmattningar är ju inte så konstigt egentligen och min kropp slappnar ju aldrig helt av där inne i sin kamp.

För att jag ska orka måste jag fylla mitt liv med små saker som jag gillar. Nu i corona tider så har detta varit lite svårare då vi gärna pga risker sp håller vi oss ifrån vissa som sätter lite guldkant på tillvaron vilket är synd.

Men man får hitta nya små guldkorn i tillvaron som förgyller mina dagar ibland.

Undrar hur ett liv utan denna ständigt pågende kamp skulle kännas? Förmodligen konstig.

Jag sänder en stor kram till er denna måndag, ha en fin dag och var rädda om er. Njut av eran dag ❤️


Gillar