Jag njuter av våren och har haft en fundering om varför vissa gör sig till ett offer.

Äntligen har värmen kommit till oss med solens strålar som värmer ordentligt och det är så otroligt härligt. Nätterna är fortfarande riktigt kalla men snart så är även dom ljumna jag tror ärligt talat inte att jag skulle klara mig utan vår och sommaren längre.

Det är som att man vaknar till efter en vinterdvala där man känt sig lite grå och hängig av mörkret och dom alldeles för få soltimmarna.

Men med ljuset och solens strålar så kommer energin tillbaka igen man får lite mer ork att möta vardagen igen.

Jag kämpar ännu på framåt med min utmattning vissa dagar så känns det som att jag tar några steg framåt och vissa dagar blir det något steg bakåt men jag tillåter det vara så för det går inte att stressa fram något.

Igår var jag till handelsträdgården och det blev som en riktig vitamin boost med alla dess härliga krispiga färger och ett hav av blommor. Man fick ett tydligt tecken på vilken tid vi går till mötes.

Så härligt och vad jag längtat.

Planeringen hoppade genast igång över sommarens planteringar och odlingar. Och jag skall njuta fullt ut 🌻


Jag har haft en fundering den senaste tiden över varför det finns vissa människor som lägger upp som en strategi att vara ” offer ” i sina liv.

Jag har själv varit med om en massa tunga och jobbiga bitar genom livet men jag kan absolut stå för att jag drabbats och även stå för det utåt sett. Jag är inte den som gömmer undan dom jobbiga bitarna och bara tar fram det glatta med livet. För livet består ju av både delar.

Jag brukar använda det som drabbar mig till att dra lärdom av det, hitta en styrka i det och sen resa mig upp igen oavsett vilken tid det tar, borsta av mig på knäna och sen tar jag tag i situationen vad den än handlar om.

Men den personen som hellre spelar ett offer väljer oftast att alla andra ska göra sakerna åt dom. Den personen lutar sig hellre tillbaka och spelar offer och allt som drabbar den personen är alltid så mycket större än alla andras i samma situation. Och man har mer inställningen ” du ” måste hjälpa mig, du måste finnas till för mig osv.

Den personen får ofta omgivningen att trippa  på tå för dom och ” offret ” ser till att  ingen i närheten skulle vilja ifråga sätta eller säga till när något är fel. För personen spelar ett offer och skör. På så sätt så klarar sig personen ofta undan ifrån dom mest obehagliga sakerna i livet genom att lura sin omgivning.

Det finns ingen som har så mycket makt över andra än den som spelar ett offer. För offer rollen är den starkaste makt positionen man kan ha mot någon annan människa.

Den som spelar offret får ofta dom runt omkring att känna sig dåliga om man inte ställer upp på det dom vill eller om man skulle säga ifrån om något eller inte hålla med så får dom dig oftast att känna sig dum som om det är du som gör fel även om det inte är det. 

Men hur kan man leva med att hålla alla andra i ett sådant järn grepp och ständigt täppa till munnen på alla andra eller att ständigt få alla att göra precis det som man vill pga av sin offer kofta.

Jag har väldigt svårt att få ihop det att man vill utsätta och göra detta mot någon annan. Visst man kanske får precis som man vill men jag kan undra om det känns bra längst in i hjärtat. Det tror inte jag i varjefall att det kan göra.

Man kanske istället skulle behöva rycka upp sig själv, ta sig i kragen och ta tag i sitt liv. Om man tex. Skulle bli lämnad ensam längre fram i livet så kan man ju aldrig begära att någon annan skall finnas ständigt där dygnet runt hela tiden framöver. Utan man måste ju våga möta det nya i livet tillslut och gå igenom alla dom faser som kommer och om det behövs ta hjälp för det finns ju alltid hjälp att få.

Men oftast är det ju just det en person som dragit på sig sin offer kofta inte gör den tar inte tag i saker och den gör sig alltid väldigt beroende av andra i sitt liv.

Om man aldrig klarar att ta tag i saker som drabbar en så kanske det också blir svårt att se det vackra och fina i livet som man då går miste om. Man kanske försjunker sig ner i en bitterhet och svarta om man väljer att bli ett offer.

Och det kan det ju aldrig vara värt att hålla på med hur det än är så har man ju bara ett liv och det är ju så mycket mer värt att leva det livet fullt ut.

Jag har alltid varit noga med att trots endel jobbiga bitar som hänt mig genom åren att aldrig bli bitter eller avundsjuk det finns så många andra som lägger så mycket tid på att vara det. Och jag har sett vad det gör med en, och det är inte värt det.

Att bryta ihop, vara ledsen att stå för att man har det tungt är inte samma sak som att vara ett offer.

Ett offer är du mer när du inte tar dig ur saker som drabbar dig utan du väljer att stanna kvar där år ut och år in och är ett offer man är det också när du spelar inför andra för att på så sätt ha en makt och att få sin vilja igenom.

Det är så synd att så många inte ser vad livet erbjuder och ingen vill väll behöva ta några tunga bitar i sitt liv men å andra sidan hur spännande vore livet om det bara bestod av en enda rak linje.

Jag tror inte att man skulle utvecklas och gå framåt i livet eller lära sig så mycket då.

Livet är upp och nergångar. Det finns saker som drabbar vissa av oss som är helt omöjliga att hitta någon mening med och varför man får vara med om dom.

Men efteråt så kanske du ändå upptäckte något nytt om dig själv, om omgivningen, du hittade en styrka som du aldrig trodde att du skulle ha och då kan man ju ändå se att det helvete man kanske gick igenom ändå gav någonting till slut.

Alla har rätt att leva sitt liv precis som man vill men om ditt val påverkar andra negativt kanske inte ditt val är rätt.

Lev och njut och gör det bästa av det liv du har och var i nuet. Bara ett litet tips ifrån mig.

Carpe Diem 💕



Gillar

Kommentarer