Ibland kommer minnena tillbaka till tiden när jag väntade på min tumör operation

Ibland så kommer minnena tillbaka, jag är där våren och sommaren igen och året är 2017.

När jag ser den här bilden så ser jag en väldigt trött, ångestfylld och uppriven människa. En människa som varje dag vaknar upp till en kraftig ångest, som kämpar med att kunna svälja lite soppa och få ner den där smörgåsen i strupen utan att den ska fastna.

Jag tappade fyra kilo i vikt under denna tid. Varje dag var en kamp.

Livet spelades förbi mig både sådant som jag hade gjort men också sådant som jag hade kvar och ville göra. Jag var livrädd för att mista dom jag höll av.

När ångesten och oron tillslut höll på att äta upp mig så tog jag hjälp av en medicin men knappt den bet på mig.

Efter ett tag när chocken släppt så kunde man sortera sina tankar mer och mer men oron och ångesten fanns ändå kvar där. Operationen som jag skulle göra var ett stort trauma för kroppen att ta hand om.

Man skulle såga upp mitt bröstben, man opererade under mitt bröstben, in i lungan, över hjärtsäcken och hela vägen upp emot sköldkörteln då tumören var stor.

Inte konstigt att man var nervös men efter mitt första besök på akademiska sjukhuset så lättade min oro jag var i händerna på riktiga proffs. Och jag hade kommit till den punkten att jag kände att gör jag inte denna operation och om turen nu finns på min sida så kan jag aldrig få tillbaka mitt liv igen och det blev mitt mål.

Efter operationen var det en enorm smärta att genomlida och vägen tillbaka blev krokig med komplikationer som tillstötte och med en väldigt långsam läkning.

Från resans början till slut så skulle jag säga att innan jag kommit tillbaka så tog det hela 2,5 år då jag även drabbades av en kroppslig utmattning.

Blir livet någonsin sig likt igen? Nej det tror jag inte man är en erfarenhet rikare i livet man är både kantstött men också stärkt då man lär sig så otroligt mycket om sig själv under en sådan här resa och jag fick se att jag var ännu starkare än jag trodde.

Man får verkligen känna av att man inte är odödlig.

Jag lever idag med kronisk nervsmära över området och ibland med en ömmande smärta i bröstbenet. Vissa saker får jag undvika att göra då jag annars får för ont över området det är jobbigt och också en ständig påminnelse om det jag har varit med om.

Men det ör också en stor tacksamhet som jag påminns om att det ändå gick som det gjorse för mig, att allt slutade väl.

Men operationen gav mig ju också gåvan att få vara kvar ett tag till i livet, jag har inga garantier och jag har en ökad risk att få tillbaka det men jag har ändå fått chansen här och nu.

Jag tar tillvara på varje dag och jag njuter av dom.

Livet är bara till låns, så var rädda om det.

Kram ❤️

Gillar

Kommentarer

itismadeby
itismadeby,
Sandrasjoberg
Sandrasjoberg,
Evaeliasson
Evaeliasson,

❤️❤️❤️

nouw.com/evaeliasson
IP: 2a01:4f9:4a:13ce::2