I sorg och saknad

Dagens fråga idag. Utmaningen är startad av Madeleine- där hittar du alla ämnen dag för dag, o anmäl dig gärna om du vill delta du också.

I sorg och saknad


Dagens bloggutmaning berör en stor och ibland en mycket svår fråga.

Alla har vi väll någon gång varit med om den där tunga och uppslitande stunden när någon nära och kär lämnar jordelivet.

När det känns som att hela ens hjärta har rivits ut ur kroppen och det är tungt att andas, allt är svart och omkring dig försvinner tid och rum, världen stannar upp för ett tag.

Man har svårt att se en värld där man inte vet hur man ska kunna leva vidare utan personen som fattas och där den enorma tomheten har gjort så att ditt liv nu har ett stort svart hål där något saknas.

Jag vet att jag har skrivit det förut det finns inga rätt eller fel när man sörjer det får bara vara precis som det är där och då. Det viktigaste är väll sen så småningom att kunna ta små små steg framåt i rätt riktning trots sorgen och att tillåta sig själv att börja se dom fina sakerna igen och att det verkligen är okay att börja leva igen.

Jag tror många ibland får ett dåligt samvete mitt i sorgen, det kanske kännas fel att skratta när man sörjer, men vet ni det är inte fel. Även om du skrattar eller tycker att du idag har fått en fin dag så innebär det ju inte att du sörjer mindre för det.

Jag är säker på att din nära och kära som fattas tycker att det är helt okay och vill se dig ha det bra.

Sorgen och saknaden kan göra din väg krokig för ett tag och det kommer att komma dagar som är lite lättare och dagar som är betydligt tyngre att ta sig igenom och det är helt normalt se dom inte som en fiende hur jobbiga dom än må vara se dom som din väg i läkningen.

Men det är inte lätt jag vet.

Försök att omge dig med sådant du gillar det kan vara den där promenaden i skogen som ger dig lite ny kraft att orka kämpa, det kan vara din bästa vän som orkar lyssna och trösta ja ni förstår nog hur jag menar.

Fly inte ifrån sorgen och dig själv för allt kommer ändå att komma ikapp så småningom.

Ocj i slutänden så är det du själv som måste ta dig igenom sorgen, det blir fin egna kamp att ta.

Det viktigaste är nog att försöka att se till att du inte helt fastnar i sorgen och inte kan komma vidare och då finns det hjälp att få vilket är bra att ta.

Har ni tänkt på hur annorlunda livet känns efter att någon nära har lämnat oss. Rummet som du alltid har älskat och som har känts varmt och ombonat där hemma kan helt plötsligt kännas kallt och främmande.

Något saknas verkligen.

Människor kommer alltid att komma och gå i livet det är så det är för vi är ju bara här en liten stund till låns på jorden men ändå så lämnar vi oftast ett sådant stort avtryck.

Det kan vara svårt att förstå att du aldrig mer kommer att få den där klappen på axeln, kramen eller telefonsamtalet för det har nu tystnad. Det kan vara svårt att tänka och förstå att dina steg aldrig mer kommer att gå där på vägen, där som du oftast har gått så mycket.

För varje nära som lämnar livet och för den som är kvar efteråt så blir inte livet sig likt mer eller i varje fall inte likadant som innan det hände, livet förändras.

Men jag är säker på att om vi lär oss att hantera sorgen och saknaden så kommer vi att hitta tillbaka upp på vägen igen och kanske så blir den med tiden lite rakare att gå på igen.

Man får bara ta en dag i taget och lära sig hantera sorgen, saknaden och alla dom känslor som kommer med den.

Var rädda om er.

❤️

Gillar

Kommentarer

MariasVardag
MariasVardag,
Tilldamedmera