Hur var du som barn?

Dagens fråga idag. Utmaningen är startad av Madeleine- där hittar du alla ämnen dag för dag, o anmäl dig gärna om du vill delta du också.

Det är orsakullans fråga idag.

Hur jag var som mindre är ju svårt för mig att svara på men jag har väll bara fått höra lite saker om det.

Jag tyckte om att leka och tror mig minnas att jag var ganska påhittig som barn och hade fantasin till att hitta på olika lekar så det var jag ganska bra på. Jag kunde leka både med andra men föredrog ibland att leka själv det är i varje fall en känsla jag har.

Eftersom jag hade två mindre bröder så lekte även vi endel även om dom gillade cowboy, robotar, spiderman osv så vi gillade inte alltid samma lekar. Men lekte vi så byggde vi ofta lego, lekte skola, lekte i koja osv.

I uppväxten så blev jag nog av olika anledningar runtomkring mig väldigt otrygg och en blyg samt konflikträdd liten varelse framför allt i skolan och mot vänner en som hellre gömde sig i ett hörn än en som vågade ta plats, en som hellre bad om ursäkt för sig själv än tyckte att det var okay att få synas.

Det är lätt att när man mår dåligt så bygger man sig en fasad utåt det gjorde jag och bara några få nära vänner visste sanningen.

Många år tog det att sluta be om ursäkt för sig själv och att börja tycka att man är okay som man är och att man har ett värde och egentligen så nådde jag nog dit i tidig vuxen ålder eller åtminstonde efter nitton års ålder för där förändrades mycket för mig i och med undersköterske linjen som jag gick på i gymnasiet så började jag växa och att även träffa kärleken efter studenten det gjorde också att jag började att hamna rätt i livet känslomässigt.

Jag var inte lika vilsen längre men ändå så tog det ett bra tag innan jag kunde börja att slappna av helt och verkligen lita på att om någon sa till mig att dom fanns där så skulle dom göra det på riktigt osv en otrygghet jag fått bära med mig länge sedan barn.

För många gånger så hade det visat sig att man inte kunde lita på någon, inte ens där man verkligen borde ha kunnat göra det.

Men tiden läker inte alltid alla sår och det tar tid att bli vän med sina ärr.

Men jag är glad att jag är där jag är idag.

Gillar