Hur lever man vidare med vetskapen om att man inte var tillräckligt bra för sina förälder ?

Jag som sambo och nu som fru, jag som stått brevid vet att vägen dit både är lång, kämpig och krokig för att sen sakta men säkert börja att bli lite rakare och när man sen börjar att kunna leva ett bra liv igen utan sina föräldrars närvarande så har man ju kommit vidare....

Vägen har också varit full av förhoppningar och önskningar genom åren om att föräldrarna till slut ska förstå att ens egna val inte behövde vara fel.

Jag har också sett förhoppningen hos min make om att föräldern till sist en dag ska inse att dom inte kunde leva sina liv genom honom och att förälderns drömmar inte kan tvingas på honom så att denna ska bli något som inte alls är rätt för en själv.

En förälder kan aldrig leva sitt liv genom sitt barn för att få ut sina egna drömmar det skadar bara och ställer en helt orimlig press på barnet som sen mår dåligt.

Att som förälder ta till hårda ord,bråk, makt och hot genom åren är inte heller rätt väg att gå för att få sin vilja igenom och det sätter bara spår iform av ärr hos barnet, ärr som är svåra att läka.

Man kan inte som förälder ha en sådan stark övertygelse om vad som är bäst för barnet så att man totalt tänker styra i den riktningen eller åt det hållet utan att en ända gång fråga vad barnet själv vill. Fast uppenbarligen så spelade ju inte det någon roll vad barnet tyckte.

Och när barnet inte vill längre och börjar så smått att göra vad som är rätt för en själv då ska föräldrarna visa sin makt genom att säga upp kontakten helt utan någon som helst möjlighet till att vilja prata igen och kommunicera till en lösning.

Att barnet ska nedrankas pga att man inte har någon makt över honom längre det är hemskt. Och allt som dom sen har fått reda på om honom och oss ska man sen använda emot honom så som barnlösheten ” du är inte man nog ” det är klart att det sårar och vem säger något sådant till sitt barn men det är också deras mening.

Allt handlar om ett annat val av yrke då maken valde att bli undersköterska och att hjälpa människor istället för att bli polis eller fotbollsproffs , han ville bara gå sin egna väg och bli och leva på det sätt som var rätt för honom och det måste man ju få göra det är viktigt att man får gå sin egna väg och det är helt ofattbart att deras val är det som blev . Men när man inte innan får tycka eller tänka något själv alls för att alla andra vet bäst så blir man enormt nedtryckt.

Det som också har spelar roll är att när maken väl flyttar hemifrån så ändras man ju som person man växer och man börjar att märka vad man vill göra och vad man tycker om saker för då kan man ju börja få tycka saker själv utan att någon annan ska säga vad man ska tycka och det växte han av.

Arbetslivet kommer in och två arbetsplatser med minst 10-12 tim arbetsdagar samt träningen som ännu pågick. Man hinner inte lika mycket som tidigare men det accepteras inte av föräldern, som vill fortsätta se sin son hemma sju dagar i veckan vilket inte går samt man vill ju också hinna skapa sitt egna liv på fritiden.

Och i detta fall så krävde dom detta.

Att dom inte har makten över maken klarar dom inte av och det resulterade i att det var bättre att de inte hade med honom att göra alls så de sa upp kontakten.

Egentligen handlar allt om ett normalt utvecklande men en förändring de inte var beredda på att ta. För mig är det obegripligt att man så lättvinligt kan kasta bort sin son.

Mycket följde med detta och maken har fått ta så mycket skit på ett sätt som man inte ska behöva göra.

Jag har sett smärtan och saknade i makens ögon men med åren så inser man kanske att det hela också har gett mjöjligheten att nu istället helt fritt få leva och skapa sitt egna liv precis så som man vill ha det och att man inte mådde bra av deras järngrepp.

Man kan komma vidare men det har också tagit ofantligt många terapitimmar.

Min man är den absolut underbaraste som finns, snäll, omtänksam och jag är så himla glad att vi har funnit varandra.

” En klok person sa en gång att bara för att man har samma blodsband så innebär det inte allt allt kommer att vara bra och barnet har ju inte själv valt sina föräldrar. Och att det finns en romatiserande bild av att kärnfamiljen ska ha så starka och sammansvetsad band och kontakt med varandra men många gånger så är det inte så. ”

Och när det inte fungerar och man mår dåligt så kanske det ändå är bättre att man lever sina liv på skilda håll. Men det är inte maken som valde detta.

Jag brukar säga det att detta är framför allt deras förlust för några drömmar och principer så valde dom att mista denna underbara människa det är bara sorgligt.

Och deras stolthet behöll dom in i det sista för någon försoning var det aldrig tal om. Och de fortsatte att nedvärdera makens värde in i det sista och det är hemskt 💔

Men jag är så glad att vi har klarat oss igenom allt detta genom åren och vår kärlek är starkare än någonsin ❤️

Gillar

Kommentarer

Cajaba
Cajaba,

Känner igen mig i det där även om av andra orsaker. Tur ni har varandra, kramen🧡

nouw.com/cajaba
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,

Det är väldigt tråkigt att det ska behöva vara så och så tråkigt att du har liknande erfarenheter 💗

nouw.com/minresatumörmittliv
Blondina
Blondina ,
Jag känner igen mig de du skriver men inte gällande föräldrar utan sk syskon som jag bröt med för kände jag ska inte behöva må dåligt i en relation känna man bara gör fel, inte duger, eller är en del av familjen. Under flera år tog de tid att kunna göra de men de finns väl något positivt med att bli äldre också 😊 Stay strong my friend ta ingen skit utan fortsätt bara vara ditt underbara jag ❤️❤️❤️
nouw.com/blondina
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,

Jag tror med att åldras är positivt och man kan då tänka annorlunda om allt. Man måste själv få må bra och leva som man vill. Ibland kan det nog vara bättre att vara utan det man mår dåligt av än att stanna kvar i det. Tack fina och en stor kram tillbaka ❤️

nouw.com/minresatumörmittliv
Ingajohansson
Ingajohansson,

Är säkert mer vanligt än vi tror, relationer är svårt, man behöver inte vara tajta för man är syskon, men man finns där.

Min syster sa alltid när hon var yngre:

Släkten ska man ha på väggen! Tills hennes barn sa detsamma 😂 då sluta hon med det.

Det finns många dumma föräldrar, orättvisa ja tyvärr så väljer vi inte dem själva.

En person sa en gång till mig: Jag är född i fel säng😢😢😢


nouw.com/ingajohansson
Evaeliasson
Evaeliasson,

Känner igen mig men av andra orsaker både när det gäller föräldrar och makens syskon ❤️

nouw.com/evaeliasson
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,

Så tråkigt. Kram fina ❤️

nouw.com/minresatumörmittliv
Susann,

Relationer är svårt och familjerelationer ännu svårare. 💜

zinnie.se
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,