Hur gick det då för mig med infektionen

Jo pencillinet biter på mig det går sakta åt rätt håll, febern är borta men jag är tröttare än någonsin.

Värmen och infektionen har tagit ut sin rätt.

Jag har nu tillbringat en vecka liggandes nerbäddad jag lyckades acceptera läget och hålla mig lugn. Jag insåg nog att jag gör bäst i det om jag så fort som möjligt skall tillfriskna och få njuta av sommaren igen.

Här om kvällen så smet jag faktiskt ut i bara morgonrocken och satt en stund på trappen luften var ljummen och det var så himla skönt att få dra ner lite frisk luft i lungorna.

När den värsta värmen för dagen var över.

Men jag hostar ännu mycket och det rasslar ända ner i min vänster lunga men nu är jag säker på att jag kommer att bli bättre och det längtar jag till.

Till natten så är just nu min bästa vän cocillana den som får mig att slippa hostan och som gör att jag verkligen får sova. Innan den hostmedicinen sattes in så hade jag en hel vaken natt pga hostan.

Men nu så längtar jag så enormt mycket till den dag när jag är helt bra igen.

Så att jag kan gå ut och njuta av sommaren, naturen och åka på små utflykter igen. Egentligen så hade jag inte alls tid med att bli sjuk utan jag hade ju massor av planer.

Men nu så finns det åtminstone hopp om livet igen även för en sjukling som mig.

Kram / K

Gillar