Höstens kalla vindar är här.

Hösten är här på riktigt nu vi har nu haft minus grader på natten och kylan biter lite i kinderna när man tar kvällspromenaden.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och hösten på ett plan så är hösten väldigt tuff då mina muskler, leder och bindväv inte alls uppskattar den kyla som kommer.

Jag blir stelare och får ännu mer smärta och det är otroligt jobbigt.

Men sen så reagerar jag också med mer energi när jag tittar mig omkring i naturen solen och dess färgprakt ger mig så mycket energi och för att inte tala om den härligt friska luften med så himla mycket syre i.

Det är en konstig kombination men jag har nog alltid reagerat så när hösten kommer. Man får lite mer tid för saker och ting och man har lite mindre måsten om man nu jämför med sommaren då det finns en del att göra och framför allt när man äger ett hus.

Jag gillar naturens skiftningar och skulle inte vilja vara utan dessa.

Jag älskar julen och kan redan i början på September börja planera lite i huvudet inför kommande helger.

Jag tror att vill man så hittar man sina små saker som gör att man ändå trots vissa tunga bitar orkar kämpa vidare men jag tror att det är viktigt just att ha dessa saker som lyfter allt.

Min nya kontroll röntgen närmar sig nu och förmodligen så skrivs remissen denna vecka jag vet inte riktigt vad jag ska känna men någon slags inre stress börjar alltid inom mig när jag vet att undersökningen är pågång. Jag kommer aldrig att vänja mig vid detta.

Varje gång så kommer skräcken, har något nytt dykt upp,har tumör resten jag har kvar ändrat sig, kommer jag att behöva genomgå denna stora operation ytligare en gång till.... funderingarna är många.

Det är ju bra att man håller täta kontroller och jag skulle inte vilja vara utom dom men dom tär också på mig.

När väl undersökningen är gjord så måste jag lägga allt lite åt sidan igen och bara vara för några månader igen. Allt är en konst att lyckas med.

Men jag märker att händelserna förra sommaren bleknat en aning de är inte lika närvarande även om det finns där.

Jag har insett att jag inte riktigt har kunnat slappna av sedan allt hände min kropp har gått som på högvarv det och allt som jag varit med om brände tillslut ut mig och jag är inte helt tillbaka än jag har en lång väg kvar.

Något som var lite olustigt är att känslomässigt så förändrade jag mig en heldel. Vissa saker som jag inte brukar kunna stänga av stängde jag av, vissa saker jag brukar känna kände jag inte. Vissa reaktioner välde över mig och tog mig med storm istället.

Efteråt så ville man bara känna sig glad för att allt bara var över men glädjen infann sig inte jag hamnade som i något känslomäsdigt förvirrat tillstånd.

Du lär känna dig själv på nya plan vissa kanske du gillar och vissa inte.

Jag kom på mig själv med att först emot slutet av denna sommar att slappna av lite mer och jag fick lite lättare till att kunna skratta ordentligt. Att kunna skratta på riktigt igen om ni förstår vad jag menar att kunna få det där riktiga bubblande skrattet.

Saker och ting har haft ett hårt grepp om mig och det har tagit sin tid att komma vidare. Och ännu är ju inte allt över.

Jag är glad att jag denna hösten slipper allt vad operations läkningar och morfin behandlingar heter. För att inte tala om den jobbiga utsättningen av en långvarig morfin behandling som var enormt tuff att avsluta förra hösten..

Jag ska istället fokusera på promenader, matlagning, pyssel och pyntningar,umgås med maken, att bara vara och ladda batterier, bara göra sådant som jag vill och orkar samt det som ger mig energi. Jag ska fortsätta min själsliga läkning.

Som jag skrivit förut så är naturen den perfekta platsen för just detta.

Man är lite vingklippt efter allt som man varit med om men jag älskar ändå livet och vill leva det här och nu.

Jag vill ta tillvara på allt och bara leva medans jag kan.....


Gillar

Kommentarer