Högsommarväder redan i Maj, kronisk smärta och barnlöshet.

Snart har maj redan passerat förbi och vi går in i Juni månad. Men oj vilket väder Maj har levererat sedan det går inte att klaga över det.

Soltimmarna har varit många och temperaturen varierad men just nu så toppar värmen med 31 grader i skuggan.

Blommorna i trädgården växer och frodas och allt ute i naturen är så himla vackert just nu våren och försommaren är faktiskt magisk att få vara med om.


Är det inte något speciellt när det grönskar blommor knoppas för att sen slå ut i en färgprakt runt omkring oss.

Det ända jag kan känna är att man har längtat hela hösten och vintern efter sommar och när den väl är här så går ju tyvärr dagarna och veckorna lite väl fort.

Men man får passa på att ta in varje dag, njuta och göra det man vill så att man inte missar något.

Jag brukar må en aning bättre i mina muskler på sommaren men för tillfället så har jag en viss lindring på vissa ställen men på andra inte alls utan jag har mycket värk just nu att tampas med.

När jag opererades förra sommaren så drabbades jag av något efteråt som jag tidigare inte haft jag fick ont från ett ställe i ryggen och ner i sätesmuskeln det strålar något hemskt ner mot benet nästan som om det vore en nerv som ligger i kläm.

Det verkar inte som om min kropp gillade att ligga på detta operations bord i tre timmar och som var lika hårt som en sten. För något har hänt efter det.

Men tyvärr så dras jag med mer smärtor på olika ställen just nu i kroppen. Vissa dagar skulle man bara vilja skrika rent ut av smärta det går knappt att beskriva hur ont det gör i kroppen och det finns ingen riktig lindring då min smärta är kronisk.

Orken blir som bortblåst både mentalt och kroppsligen, minnet sviktar men man försöker ändå att kämpa sig till en något så när dräglig vardag. Men det tar så mycket energi.

I söndags så passerade Morsdag en dag som för alltid kommer att kännas lite extra i mitt hjärta pga. våran barnlöshet, något som jag inte skrivit så mycket om här på bloggen men som jag kännt en längre tid att jag skulle vilja lyfta. Då vi tyvärr är många som är drabbade.

Maken och jag har valt att vara öppna med våran barnlöshet och det har varit det rätta för oss men jag vet att det är inte alltid rätt för någon annan.

Jag lovar jag kommer att skriva ett inlägg om detta en dag har tänkt det så länge nu men det har inte riktigt blivit av bara.

Det är skönt att skriva av sig dom tyngre bitarna att få sätta ord på smärtor, händelser osv. det hjälper.

Jag måste ju säga att man även just nu går igenom endel händelser som man var med om förra året i och med mitt tumör besked och operation. Man funderar endel på allt.

Önskar så att jag hade kunnat fått beskedet av läkaren istället att allt var borta men jag verkar inte ha den turen med mig alls. Det är svårt att leva med vetakapen om att det finns en tumör rest kvar i min bröskorg.

Jag måste ju leva vidare trots denna vetskap men den ligger ju ändå där och gnager.

Igår kväll så tog jag en ganska sen promenad, det var precis ljummet i luften det blir nog fler sådana kvällar nu och det är så härligt jag tycker att jag sover lite bättre efter en sådan promenad.


Idag så ska jag bara vila och inte göra något det är precis vad min kropp behöver just nu.

Jag ska nog bara ligga där i solstolen, höra fåglarna som kvittrar och kolla upp mot den klar blåa himlen och njuta av värmen.

Sådana dagar behövs med.

Carpe diem 💕

Gillar

Kommentarer