Funderingarna som rinner över...

Helgerna försvinner i en rasande takt dom går alldeles för fort.....

Det kom ingen kallelse denna vecka heller både skönt och inte skönt som jag skrivit om tidigare.

Men jag kommer att gå in i min sjunde vänte vecka nu för operation. Min väntetid skulle bli 4-8 veckor sen har jag tyvärr hört att Uppsala har problem med sina operations tider. Sen är det ju sommar med.

Men som jag sagt tidigare så lär min tid komma däremot bärjar jag undra eftersom tiden drar iväg om jag bara får tiden en vecka innan operations dags nu.

Jag har ju en olustig känsla än angående att gå och ha denna växande tumör i bröstkorgen det känns inte okay.

Men jag försöker njuta av dagarna jag får av sommaren men skall väl erkänna att det har varit en aning svårare sista två veckorna då jag vet att jag kommer närmre och närmre operationen.

Det kommer att vara min hittills svåraste prövning som jag kommer att gå igenom. Och jag har tyvärr redan haft fler sådana än vad jag borde ha i livet.

Jag kommer efter den här resan ha gått igenom mängder av saker... Rädsla, ångest, oro, hopplöshet, hopp, ledsamhet, sorg och skräck. Ändå kommer jag säkert känt mer än det här jag skriver nu.

Jag kommer att ha det otroligt jobbigt innan operation och för att inte tala om dagen före operationen. Men jag kommer att få psykolog kontakt i Uppsala inriktad på cancer.

Den hjälpen kommer jag gärna ta emot.

Jag ställer mig frågan ibland är jag beredd på allt detta som jag måste gå igenom och svaret är nog ett entydigt NEJ men å andra sidan tror jag aldrig att jag kan vara det fullt ut heller.

Jag har gjort mitt bästa ändå på det planet.

Många gånger tänker jag på all smärta och hjälp jag kommer ha efter operationen. Bara att nysa eller hosta till lite kommer att ge en hemsk smärta men jag har fått tips om att alltid ha en kudde för bröstkorgen och trycka löst mot bröstet så kan det kännas en aning bättre.

Man får nog hitta sina knep.

Man har ju verkligen funderat på i vilka rörelser och så som bröstkorgen rör sig och ja det är i princip var enda liten sak man gör. Och det lär kännas har talat med flera som genomgått denna operation och smärtan är tuff men även om det kan ta lång tid innan den går bort så går man ju tillslut sakta åt rätt håll och man börjar känna sig lite starkare igen.

Den dagen längtar jag till.... vill helst spola förbi allt annat och sen börja från där jag börjar bli bättre.

Det kommer också efter operationen bli en jobbig tid innan det slut giltiga beskedet om tumörs typ, vilka eller vilken cellkombination min tumör innehåller.

Sen vet man ju inte heller om också strålning eller cellgifter behövs eller båda..

Det finns så många tankar inom mig.... Och jag försöker bearbeta varje tanke som kommer.

Idag tog jag bara en lugn hemna dag blir lite rastlös av det men det beror nog mer på den oro som finns inombords. Men jag behövde verkligen detta lugn idag.

Senare på kvällen bjöd vi över främmande och det är alltid skönt att skingra tankarna för en stund.

När det nästan började bli mörkare ute så tog vi en tur till kyrkogården och vattnade lite där jag har min farfar som jag tidigare berättar om och min mormor och morfar.

Det faller alltid ett lugn över att vara på kyrkogården tycker jag det är så fridfullt på något sätt.

Men just nu i den situation jag är i kommer ändå en känsla över mig att är det min tur nästa gång. Men det har ändå gått bättre dom sista gångerna jag varit där.

Jag har verkligen under min resan utsatt mig  för det som känns lite jobbigt för att på så sätt inte fastna i dom negativa känslorna och börja dra mig undan från sakerna/situationerna istället.

Och alla är vi olika men detta har varit ett bra sätt för mig . Man får hitta sina egna knep för att komma framåt.

Jag tror att många har svårt att sätta sig in i allt man går igenom på insidan i form av känslor på precis alla plan men jag måste få ha mina känslor. 

Och jag har insett under resans gång att vi som drabbats av cancer ändå är ganska lika i både reaktioner och tankar för det kan ibland kännas som att när dom berättar om just deras upplevelse så kan den ändå kännas som min egna upplevelse.

Det går inte att tycka  att någon känsla är fel jag får dom reaktioner jag får. Och dom tar jag mig igenom.

Och målet är ju att bli fri från cancertumören och att bli frisk och stark igen.

Och då ta den där lilla tattueringen som jag väntat på.... och som jag nu vet precis hur den skall vara.

Jag är inte klar med detta liv än 💞


Gillar