Funderingar..... och att få tillbaka energin och styrkan.

Det blev ytligare en dag med mörk himmel och regn som faller ner eller om sanningen skall fram fullkomligt vräker ner till och från.

Lite svårt att gå ut och göra någon riktig nytta.

Tror dock att jag kan behöva lite vila jag har jagat alla " måsten " i en rasande fart eftersom man aldrig visste hur långt jag har kvar till operationen.

Och jag har nog tagit ut mig lite väl mycket.

Men jag kände att jag kunde inte bara lämna allt kvar till maken. Men vi har hjälpts åt så gott det går med allt.

Känslan som infann sig direkt när bland det sista " måstena" gjordes var att jag blev tom och en viss oro började gnaga i mig.

Jag antar att det jag kände var nog vad som funnits där hela tiden men under min fokusering på att få allt som var mest akut gjort så hade jag säkert till viss del skjutit känslorna lite åt sidan.

Det blev också lite mer påtagligt som om " okay nu är jag lite mer beredd på hemma planen " för operation. Men igentligen är jag inte helt beredd på den än på insidan av mig.

Att jag fick vänta ett tag på operation är igentligen hur jobbigt som helst.

Men jag har också känt att den säkert var bra på sitt sätt. Det är många bitar som ska samköra både praktiska, fysiska och psykiska.

Jag har verkligen behövt få ha alla mina reaktioner och känslor på allt från beskedet, till att ta in det jag har. Att jag faktiskt har en cancertumör växer inom mig som måste tas bort genom en stor operation.

Jag har behövt att så mentalt jag kan förbereda mig på operationen vad det innebär både praktiskt och förbereda det men också vad den kommer att innebära för mig psykiskt.

Jag behöver vara installd så mycket jag kan på både operationen men framför allt eftervården och smärtan man får ha ett bra tag efteråt. Jag kommer att behöva ganska mycket hjälp av maken.

Det är inte jag van vid riktigt så det blir ett nytt kapitel att ta sig igenom men just den biten vet jag att maken och jag kommer att fixa för tillsammans är vi starka. Och vi hjälper redan varandra idag så mycket.

Jag har varit i kontakt med den onkolog ( cancerläkare ) som tittat på mina bilder under deras möte i Uppsala.

Och det som jag så gärna vill ha svar på om tumören är av den åtminstonde " snällaste " cancercellerna det kan han inte garantera eller lova.

I ett tidigt stadium kan både den snällare och elakare se precis likadana ut. Så det är bara att vänta tills efter operationen och det kunde ta ytligare två veckor till efteråt.

Men först och främst skall den här " jäkla " tumören ursäkta uttrycket ut ur mig. Det känns olustigt att ha den sitta där.

Ibland har jag haft rethosta men inte tillräckligt mycket för att reagera på det tyvärr. Och tydligen kan denna tumör reta mot nerver så den ger lite hosta.

Det andra symtomet är att jag kan få sådan smärta o bröstet som om allt knyter sig där inne och den har senaste månaden har detta blivit värre.

Annars är ju denna tumör form en tyst variant som man oftast inte känner av förren när den vuxit sig alldeles förstor.

Men läkare uppger att redan vid 2-3cm stor kan den ge vissa symtom. Och min var nu när dom hittaden den på en rutinundersökning ca 3cm.

Det vore lättare att förstå allt detta om man var ännu sämre kände sig riktigt sjuk nu när man inte gör det är det svårare att ta in. Det är inte heller någon läkare som visat mig bilderna på den.

Men kvar skall den inte vara då alla stadier av denna tumör kan släppa metastaser.

Så tillbaka till detta att hämta energi och styrka  igen det har varit viktigt att hinna resa sig igen efter beskedet som fick mig för ett tag att tappa fotfästet totalt.

Jag behövde få känna att jag är lite påväg tillbaka igen. Det gör ju det hela lättare att peppa mig till att orka.

Och att försöka göra mig stark inför min väntande resa....



Gillar