Framsteg som tar mig vidare mot nästa framsteg

Idag har gjort ännu ett framsteg jag kunde följa med min man till affären då vi behövde köpa hem lite mat då kylen gapade ganska tom sen våra dagar i Uppsala

Jag var osäker på hur det skulle gå men det gick rktigt bra och det var även skönt att få ett miljö ombyte.

Man får ta det lugnt och jag har just nu ögon både fram, på sidorna, och bak så ingen kommer och stångar sig fram och jag får en knuff man måste vara försiktig.



Dos ändringen läkaren gjorde igår var helt rätt för idag har smärtan varit på en mycket mer acceptabel nivå. Och det går att ta djupa andetag igen.

I Uppsala använde man sig av en smärt skala för att mäta smärtans intensitet som heter VAS och dom sa att en okay nivå är att jag max ligger på 4.

Där uppe var jag dock uppe stundtals på nivåerna 7-8 vilket är ganska högt men då fick jag omedelbart hjälp med medicin och då dalade smärtan.

För övrigt så försöker jag njuta av dagarna och en så länge levererar ju vädret värme och sol. Något som jag aldrig trodde att jag skulle hinna njuta av mer den här sommaren.

Jag kämpar på med andnings övningarna och rörelse övningar för att inte stelna till totalt i bröstryggen. Det är viktigt.

Jag har haft riktig nerv smärta tidigare över hela bröstkorgen en brännande, stickande smärta , som om någon sticker med en nål i ett köttsår men den är bättre nu man kan få den för under operationen skadas vissa nerver som sen ger sig tillkänna på detta sätt.

Promenad träningen håller jag stenhårt i och den går bra och jag kan redan gå streckor ( utifrån min situation ) som jag bara kunde drömma om att göra efter denna stora operation så tidigt.

Jag måste bara få skriva och hylla min underbara make han är helt otrolig han finns där för mig dygnet runt han hjälper mig också med det jag inte klarar bla. dusch för det klarar jag inte helt på egen hand än. Vi är ett bra team.

Det är mycket att ta in och mycket att bearbeta av allt jag varit och är med om och maken och jag samtalar oftast kring våra upplevelser och känslor kring allt. Man behöver ventilera en del för att orka.

Och nu när oros och ångesten lagt sig så är kämpar andan och krigaren tillbaka i mig med full kraft.

Jag ger mig inte och jag låter aldrig cancern vinna. Det har ni mitt ord på.


Gillar