Första advent närmar sig och huset är färdig pyntat och så lite funderingar om livet.

Nu står dom där och tindrar ⭐️ så fint i varje fönster och är det ändå inte något speciellt med advent.

Tiden när hemmen smyckas, lussekatter och pepparkakor bakas och jul pyssel skall göras och om man bara ser till att ha en bra balans på allt så är det en så himla tid nu. Det jag som vanligt måste påminna mig om är att också hitta lugnet i allt detta och inte stressa för mycket för jag vill hellre njuta av allt än att fullkomligt stupa sen.

Jul blir det oavsett om man har hunnit gjort allt eller ej. Idag tycker jag att det viktigaste är att stanna upp och njuta också inte att pricka av allt på ” listan ”.

Utanför fönstret idag så yr snöflingorna och breder ut sig som ett vitt täcke på marken det är så himla fint. Jag tycker alltid att första snön är speciell när den kommer det är som om ett litet lyckorus som går igenom kroppen.

Jag tycker att alla årstider har sin charm och skulle inte vilja vara utan dom.


Ute så har även våra fåglar fått det lite pyntat och närmre jul så ska det pyntas med en kärve och lite extra godis åt dom.

Maken och jag ska bara ha en lugn och mysig första advents helg och bara vara. Kanske titta på tv, ta en promenad, spela ett spel och kanske hinna läsa lite. Att bara få vara är ibland så himla skönt och riktigt lyxigt.

Ibland så tror jag att i det samhället som vi skapat och lever i att felet att många människor mår så dåligt beror på att allt rullar på alldeles för fort. Allt går i ett och människan hinner aldrig stanna upp och tänka eller reflektera över vad man behöver eller vad som är rätt eller fel.

Vi blir som ”små” robotar som bara kör på ända tills det tar stopp på riktigt och kroppen och hjärnan inte klarar mer. Det är synd att det har blivit så.

Många gånger så kan livet vara så som sjuk också du är inne i en karusell av smärtor, medicinering, sjukvård, sömnlöshet och med mängder av olika symtom som kroppen tar sig uttryck i. Det är otroligt svårt att hitta balasen i allt detta.

Ibland så kan man behöva hjälp med det, och man kommer att lära sig mycket längs vägen, ibland behöver man en puttning åt rätt håll.

Vägen är inte rak.

Ibland blir man så trött på allt kämpande som sjukdomarna innebär, ibland är det inspirereande med det man lär sig på vägen om sig själv, och ibland så otroligt uttröttande.

Men någonstans i allt det där så är man ändå så tacksam för livet.

Livet lär en något nytt varje dag om du tillåter dig själv att lära känna dig själv.Det kanske låter lite flummigt jag vet men många människor lär inte känna sig själv på en hel livstid dom är för rädda för det.

Dom bygger sina liv på andra människor, karriärer, och status prylar och det är lite sorgligt tycker jag. För du har ju bara ett liv att leva åtminstonde som vi vet.

Det är nog väldigt svårt att hitta tryggheten i ett sådant liv om man lever på detta sätt. Man står inte lika stadigt på benen eller lär känna sig själv.

Så var ärlig mot dig själv och lev inte för någon annans skull, utan lev för din egna så kommer du att hitta tryggheten, glädjen och meningen i livet.

Var rädda om er 💕



Gillar

Kommentarer