Ett smultronställe...

För någon vecka sedan packade jag och maken en fika korg och tog bilen.

Vi behövde båda komma bort ett tag från oro och ångest som hade malt i oss båda sedan jag fick tumör beskedet. Vi åkte en bit hemifrån och hade inte direkt någon bra plan för vart vi skulle hamna eller åt vilket håll vi skulle åka.

Men vi hittade det perfekta stället... Man fick klättra över denna charmiga trappa in i hagen. Dock så var trappan lite väl fallfärdig och trappsteg satt löst men vi lyckatdes utan att rasa igenom att komma över fram och tillbaka ivarjefall.

Vi hittade en plats precis vid vattnet och med lite lä ifrån ett stort ståtligt trä som sträckte sig ut över sjön.

Att bara få dessa stunder med min underbara make bara sitta lutan mot honom och hålla handen ger trygghet och samhörighet.

Vi samtalade om allt som vi båda går igenom av det som drabbat mig. Är så tacksam för att vi kan vara helt ärliga med varandra och tala om känslor. Något som jag alltid haft ett stort behov av.

Och det är nog en av grund stenarna till att vi klarat av allt vi gått igenom tillsammans. Och vi har bara blivit starkare och starkare av allt..

Jag har verkligen haft värdens tur att hitta en sådan fin bästa vän och make.

Jag tror att en av dom viktigaste sakerna i förhållanden är nog att aldrig sluta att se varandra och aldrig börja ta varandra förgivet.

Jag är enormt tacksam för det jag fått.

Tillsammans tankar vi energi och styrka för att orka gå igenom dom saker som drabbar oss och ändå behålla det positiva tankesättet. Att se möjligheterna även i det svåra och jobbiga som händer.

​Det finns nog bara en sak jag ibland kan sakna och  önska mig och det är nog att få bo vid vattnet för det ger sådan ro. Mer ro kan man nog inte få eller den inverkan har ivarjefall vatten för mig.

Men jag hoppas vi återvänder till vårat smultronställe snart igen 💞

Gillar