Ett besök på sjukhuset

Jag har dragit mig för allt som har med sjukhus och apotek att göra pga corona men idag så var jag bara tvungen att dit tyvärr.

Jag möttes av det resta tältet utanför sjukhuset dit misstänkta corona patienter kommer för provtagning. Känns så där att ha det precis vid ingången till sjukhuset.

Men allt blev på så sätt lite verkligare mot allt man läser om i tidningarna.

Jag skulle få injektioner så jag hade inget val men spritade händerna som en galning.

Läget är oförändrat för maken, kontakt med sjukvården är taget men ingen kan säga något om tid när och var hans läkare kan ta emot honom.

Läkarsekreterare måste leta hur dom kan lösa det men dom medgav att han verkligen måste omgående ha en tid, ännu en gång bevittnar man en sjukvård som borde vara ännu bättre dock gör sköterskorna allt dom kan och det är inte deras fel att det ser ut som det gör.

Men när människor mår så dåligt behöver man få kontakten snabbt.

Hur detta påverkar mig? Jag törs knappt tänka efter.

Men jag är orolig, uppgiven, jag har inget lugn i kroppen kvar alls bara kortare stunder men jag är tvungen att kämpa för bådas vår skull. Jag måste nu vara stödet som han så väl behöver även om min egna oros knut i magen vrider sig flera varv.

Så det är tufft, nu ska jag försöka att varva ner lite.

Kram 💕


Gillar