En vecka sedan operationen

​Idag är det en hel vecka sedan min operation gjordes. Där hela min cancer tumör och omkring liggande vävnader togs bort helt.Det känns nästan lite konstigt att det redan har passerat en vecka.

Minnena och funderingarna kommer tillbaka man går igenom allt som hände den där dagen igen i hjärnkontoret.

Av någon anledning så fick jag ändå en skaplig väg tillbaka och jag var installd på så mycket värre smärta vilket även sjukvårds personalen sa till mig och visst smärta har jag men den är hanterbar oftast ivarjefall men det hela beror nog också på läkarnas grymma planering och förberedelser för att göra mig så smärt fri som dom bara kunde ifrån början.

Men igår kväll kom ett bakslag i smärtan då jag började få mer ont över vänster lunga där dom har skurit. Jag fick ta till en kortids verkande morfin kapsel.

Sen gick jag och la mig för natten och sov hela sex timmar.

Jag kände inget direkt när jag vaknade men sen efter att jag gått upp. Den smärtan jag hade var rent utsagt över jävlig. Djupa andetag kunde jag inte alls ta då den svåra smärtan bromsade det totalt.

Jag gjorde tillägg till min långtids verkande morfin tabletter men der släppte inte av ändå. Och man blir verkligen allmän påverkad av denna smärta.

Det är svårt att sätta ord på hur smärtan känns men den är som djupa knivhugg och som om hela lungan är sönder trasad och vrider sig.

Jag beslutade mig för att kontakta min läkare som nu håller i denna medicinering för det är viktigt att kunna bryta dessa smärt toppar omgående för ju längre dom stannar kvar desto svårare är dom att  få bort den sen.

Läkaren bestämde att vi skulle höja upp min grund dos med den långtids värkande morfinet till dubbel dos morgon och kväll.

Det tog ett tag sedan klingade smärtan av till en acceptabelt nivå ivarjefall.

Jag går mina små promenader dagligen både för att få motionera och få upp konditionen igen men också så behöver lungorna sitt.

Jag har inte än funderar så mycket på det utan jag tar en dag i taget men en viss oros känsla sitter på axeln och pickar och den handlar om nästa steg i processen när det är dags att få den slutgiltiga beskedet efter patalogen om  hur farlig min cancer tumör är.

Vilket stadie och bokstavs kombination. Jag ser inte fram emot det beskedet och det kommer att bli en orolig dag med mycket tankar.

Men jag försöker att göra så att jag lägger det åt sidan nu och bara fokusera på att träna mig tillbaka till ett bra liv igen.

Det andra får jag ta när det väl kommer........




Gillar